Vad vill de med public service?
Tajming. Man kunde nästan tro att det var uträknat. Regeringen beslutar om direktiv till den utredning som ska se över framtiden för public serviceföretagen SVT, SR och UR samtidigt som stormen om SVT:s senaste "humorsatsning", Ballar av stål, rasar som värst. Om den programsatsningen kan mycket sägas, men den har i varje fall lyckats få igång en välbehövlig debatt om vad public serviceuppdraget egentligen innebär.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Uppdraget är öppet, sa utredaren Rose-Marie Frebran, och det är det verkligen. Vad det handlar om är att analysera villkoren för "radio och TV i allmänhetens tjänst" och se om de villkoren behöver förändras.
Det pratas en del i direktiven om mångfald och kvalitet, det konstateras att reklamförbudet ska vara kvar och också att den sponsring som trots reklamförbudet förekommer också kan komma att förbjudas. Vilket kan ha stora konsekvenser för möjligheterna att sända exempelvis större sportevenemang. Och eftersom SVT och SR med största sannolikhet inte kommer att väsentligt minska sin redan omfattande sportbevakning måste det intäktsbortfallet kompenseras på annat sätt. Och var finns då pengarna? Jo, i den smalare produktionen. Så det blir väl den redan strykklassplacerade kulturen som ytterligare få maka på sig.
Detta är ett av flera orosmoment i direktiven. Ett annat gömmer sig i formuleringen "Alla program som sänds av programbolagen ska kunna motiveras utifrån uppdraget." Den princip som nu gäller är att programutbudet i sin helhet ska bedömas. Detta kan vid första genomläsningen verka vara en förändring i rätt riktning, men vid närmare eftertanke inställer sig några frågor. Ska verkligen varje program genomgå något slags "kvalitetskontroll"? Vem ska göra den kontrollen och efter vilka kriterier? Ska vi ha något slags speciell kontrollinstans som förhandsgranskar programmen?
Det är bra att villkoren för public service tittas över. Men det känns mindre bra att regeringen fortfarande inte tycks ha någon mediepolitik värd namnet. Att utreda public service räcker inte. Vad regeringen måste göra, förr eller senare, är att ta ställning till hela tanken på avgiftsfinansierad statstelevision. Det finns ingenting som tyder på att regeringen och kulturministern är beredda att gå så långt, och det är synd.