Vad vill folkpartiet egentligen?

Folkpartiets tur. Efter förra helgens centerstämma är det nu folkpartiets tur. På torsdagen inleddes folkpartiets landsmöte i Västerås, och den dominerande händelsen under landsmötet är naturligtvis att Jan Björklund på fredagen valdes till ny partiledare efter Lars Leijonborg.

Västervik2007-09-08 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man misstänker att det finns en och annan moderat som tycker att det är rätt skönt att mediafokus skiftar från Mikael Odenbergs avgång, försvarspolitiken och ledarskapskrisen i regeringen till något annat. Det har varit rätt mycket uppförsbacke för moderaterna - och därmed faktiskt för hela regeringen - under den senaste veckan.
Men även folkpartiet och dess nye ledare har en del att bevisa. Partiet känns rätt konturlöst just nu - bortsett från Jan Björklund kan man inte precis säga att de folkpartistiska statsråden håller en hög profil.

Det enda folkpartistiska statsråd som har en tydlig profil är Jan Björklund. Det är utmärkt att han fått upp skolfrågorna på den politiska agendan. Problemet är att Björklund så ensidigt fokuserar på form och talar så lite om innehåll. Skolan och dess verksamhet ska mätas, vägas, inspekteras och kontrolleras på alla kanter och ledder, men han talar väldigt lite om vad det är som ska mätas. Han har dessutom slirat betänkligt när det gäller friskolor och är på sant folkpartimanér mycket förtjust i att detaljstyra skolans verksamhet.
Den nyss avgångne partiledaren har som utbildningsminister inte satt många spår. Kanske kan Leijonborg, som ju ska sitta kvar i regeringen med ansvar för samma frågor som tidigare, uträtta mera när han slipper ansvaret att vara partiledare. Men hur ser egentligen folkpartiets högskolepolitiska profil ut - vad vill Leijonborg göra för att stärka den högre utbildningen och forskningen?

Sammantaget har folkpartiet en hel del jobb kvar att göra. Men eftersom den traditionella folkpartistiska rollen som regeringens strulputtar nu uppenbarligen övertagits av moderaterna bör det finnas stora möjligheter för folkpartiet att synas mera i regeringsarbetet. Samtidigt måste de undvika att profilera sig själva på koalitionskamraternas bekostnad, något folkpartiet varit alldeles för förtjusta i att göra.
Att hantera den balansgången är en rejäl utmaning för Jan Björklund. Som partiledare har han ett annat ansvar än tidigare för att Alliansregeringen kan hålla ihop. Det ska bli spännande att se hur han hanterar det.
Läs mer om