Sverige är ett fantastiskt land! Vi har ett öppet landskap, böljande fält, välmående djur, gröna skogar och en något sånär levande landsbygd. Det är sådant många hoppas att vi kan se även i framtiden. Men en del har kanske glömt hur vi lyckats bevara och utveckla landskapet som det ser ut idag?
Vad många inte tänker på, eller ens känner till, är att inom lantbruket så jobbar man ständigt med att förbättra och effektivisera sitt miljöarbete. Idag så använder man t ex GPS för att styra gödslingen mer exakt på en åker. Svenska forskare har hittat en bakterie som skyddar vetekärnan från svampangrepp och man kan på så sätt slippa extra arbete och användning av växtskyddsmedel. Detta är en världsuppfinning som nu erövrar världen.
Men enbart teknik och biologi är inte det enda som utvecklar miljöarbetet. Genom kampanjen Greppa Näringen har nu cirka 45 000 lantbrukare fått besök av rådgivare som gett konkreta råd om miljöåtgärder på gården. Åtta av tio lantbrukare förändrade sitt brukande efter rådgivningen. Nu, efter ett decennium, har detta arbetssättet rönt internationellt intresse och i det stora jordbrukslandet Polen prövas nu liknande rådgivning i samarbete med Sverige. Export av svenskt miljökunnande är inte bara teknik utan även pedagogik och tankesätt.
Det viktigaste av allt är att arbetet ger resultat! Läckaget av exempelvis kväve har minskat kraftigt och Sveriges lantbruk hör idag till de bästa bland EU-länderna. Tyvärr har en del av läckageminskningen skett genom att det blivit färre kor och grisar i Sverige. Resultatet blir ökad import av kött, färre arbetstillfällen och totalt sett i Europa, ökade utsläpp och sämre djuromsorg. De flesta länder som vi importerar livsmedel från har inte lika strikta regelverk för djuromsorg eller annan miljöhänsyn, och kan därför producera livsmedel billigare än svenska bönder.
För att bättre förstå under vilka villkor lantbruk bedrivs och bakgrunden till dagens miljöarbete är det nödvändigt att titta lite i backspegeln. Det var trots allt inte länge sedan staten betalde ut bidrag för att torrlägga våtmarker och räta ut vattendrag. Eller under flera decennier gav rådet att överdosera fosfor till marken för att öka dess fosforinnehåll och göra jorden näringsrikare.
Miljötänkandet var inte framträdande då, men idag gäller motsatsen: närproducerat, omsorg om djur och miljö. Omställningen pågår fortfarande men många debattörer verkar vara historielösa i dagens diskussion om mat och miljö. Det är också svårt att förstå för många lantbrukare att lantbruk numera benämns som ”miljöfarlig verksamhet” samtidigt som det handlar om produktion av mat som vi ska äta.
Därför är det så viktigt att känna sin historia. Genom att titta bakåt ser vi vad vi har åstadkommit, och det sätter press på att fortsätta den positiva utvecklingen i samma takt. Vi behöver politiker och andra beslutsfattare som ser värdet av svensk produktion och skapar förutsättningar för att ge svenskt lantbruk konkurrenskraft så vi kan fortsätta producera. Samtidigt höjer vi företagare och entreprenörer hela tiden ribban för djuromsorg, växtnäringsläckage och alla andra miljö- och effektivitetsfrågor.