Vägen till jämställdhet

Västervik2006-06-19 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Andelen kvinnor i chefsposition har minskat från 32 till 25 procent på två år, visar en undersökning av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS. Utredarna tror att en av orsakerna är att duktiga kvinnor stoppas undan i företagens styrelser - allt för att bättra på siffrorna inför regeringens hot om kvotering till bolagens styrelser. Det visar att regeringens förslag om kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser är en riktigt dålig idé.
Sverige ligger i framkant när det gäller mäns och kvinnors inflytande, delaktighet och likhet inför lagen. Men det kvarstår en rad problem som verkar hämmande på kvinnors frihet. Den lilla andelen kvinnliga styrelseledamöter är bara ett tecken på detta - men det finns många fler.
Ännu i dag tjänar kvinnor i genomsnitt mindre än män. För många skulle det inte löna sig att gå från en långtidssjukskrivning tillbaka till arbete. Dessutom startar kvinnor företag i mindre utsträckning än män, och kvinnor utför fortfarande mer oavlönat arbete än män. Mot denna vardagsbild, verklighet för många kvinnor, hjälper ingen kvotering.

Moderaterna anser att en av de viktigaste prioriteringarna inom jämställdhetspolitiken är att bidra till ökad inkomst för kvinnor. Svenska kvinnor blir aldrig verkligt jämställda utan ekonomiskt oberoende, vare sig det är av en man eller staten. Därför föreslår vi betydande skattesänkningar för främst låg- och medelinkomsttagare som arbetar deltid, det vill säga framför allt kvinnor. Dessutom vill vi, genom skattesänkningar, öppna nya möjligheter att starta tjänsteföretag som erbjuder hushållstjänster, en sektor där traditionellt sett kvinnor arbetar. Dessa förslag kommer att ge kvinnor mer pengar i plånboken. Med ökat ekonomiskt oberoende kommer den verkliga jämställdheten.
Genom kvotering fixar man möjligen snabbt till siffrorna och uppnår ett "politiskt korrekt" resultat, men det botar inte dåliga attityder, nedvärderande syn på kvinnor eller ett förtryckande beteende. Kvoteringsidén vilar på antagandet att vissa grupper i samhället är svagare än andra och därför är i behov av positiv särbehandling. Detta synsätt löser inga problem utan ger upphov till nya. Skall det röra sig om en 50-50 representation eller kan man, som i Norge, stanna vid 40-60? Vilka andra kvalificerar sig till ligan "svaga grupper" som behöver kvoteras i olika sammanhang?

Vi vill vända på offerperspektivet i jämställdhetsdebatten. Vår övertygelse är att alla människor - oavsett bakgrund, kön, religion, sexuell läggning eller etnicitet - vill och kan. Ingen skall betraktas som evigt svag eller oförmögen. Detta är vår politiska drivkraft och grunden för vår jämställdhetspolitik. Människor är inte problem utan tillgångar. För företag handlar det inte om vilka man på grund av lagstiftning "tvingas" kvotera in utan i stället om hur det enskilda företaget på bästa sätt skall ta vara på den bank med ännu outnyttjade tillgångar som finns bland exempelvis kvinnor, människor med invandrarbakgrund eller andra grupper som är underrepresenterade på framträdande poster.
Det är nödvändigt att vi, genom opinionsbildning och öppen debatt, fokuserar på problemen och drar upp dem i ljuset. På så sätt kan vi få den långsiktiga attitydförändring som ger varje människa möjlighet att forma sitt eget liv. Verklig jämställdhet uppnås inte genom kvotering.
För en fortsatt positiv utveckling för företag handlar det faktiskt bara om att ta vara på all kompetens som finns. Den som på 2000-talet inte ser kompetenta kvinnor behöver skaffa nya glasögon. (SNB)
DEBATT
Inger René är riksdagsledamot för moderaterna. 
Läs mer om