Välfärden planekonomisk koloss
Foto: FREDRIK SANDBERG Kommunals ordförande Ylva Thörns uppfattning om välfärdsstaten kritiseras av Sture Åström.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ingen av dem tycks förstå att ?välfärdsstaten? inte kan leverera välfärd längre. Välfärden drivs som en jättestor planekonomisk koloss, vars livskraft demonstrerats övertydligt i Östeuropa. Varför kan den inte fungera ?
Det mest uppenbara skälet är att de som skall vara våra representanter, politikerna, blir våra leverantörer. Därmed blir de våra motspelare, motståndare, vilket övergår till förmyndare, när de tagit alla pengar vi kan avvara för välfärd, och ransonerar ut de tjänster som de tror passar oss. Och som de bestämmer att vi skall vara nöjda med.
Inte lika uppenbar är den begränsning som det politiska systemet innebär. Vi röstar på folk som vi ibland vet hur de ser ut, men som vi inte vet hur kompetenta de är. Av den enkla anledningen att kompetens inte syns utanpå dem. Därför är det sällsynt med politiker som kan utse kompetenta chefer. Som bekant är klagomålen på dålig ledning betydligt vanligare i den offentliga sektorn än i den privata.
En annan viktig begränsning är att politikerna ju aldrig gör något själva. Och inte skall göra något heller. Verkställandet sköts av en byråkrati. Den kan bara fungera efter skrivna beslut, lagar, förordningar, regler och rutiner. Hur många gånger har ni inte hört att ?vi skall se över våra rutiner?, när något gått riktigt galet. Alla dessa instruktioner hinner aldrig skrivas om i takt med samhällets utveckling och medborgarnas varierande behov. Läsarna har nog hört talas om kommunalrådet som måste besluta om mormor skulle få duscha en eller två gånger i veckan eller om pensionären som bara fick ett halvt ägg på morgonen och om lutfisken som inte serverades på Lucia.
När politiker skall underrätta sig om kvaliteten på en klinik eller ett vårdhem kan de bara göra korta studiebesök själva, vilket de inte alltid hinner. För övrigt litar de på informationer i andra och tredje hand eller på enkäter. Dessa lyckas sällan ställa alla de viktiga frågorna. Patienterna, väljarna, skattebetalarna blir ofantligt mycket bättre informerade eftersom de upplever vilken behandling de själva får. De kan säkrare välja att anlita de bästa verksamheterna. Därigenom pekar de ut vilka chefer som åstadkommer bäst resultat. En förutsättning är givetvis att varje chef har rimlig frihet att utforma verksamheten som han tror att väljarna vill ha den. Fri företagsamhet även inom vårdsektorn med andra ord.
Detta är samtidigt det överlägset bästa sättet att ta tillvara personalens kunnande och kompetens, så som Christina Ohlzon önskar. De som ser bättre sätt att bedriva vården, måste bli fria att pröva sina idéer i direkt kontakt med dem det berör, patienterna, istället för att försöka övertala en oförstående församling, en politisk nämnd, där alla är rädda för att göra nåt som kan bli fel. Det fria företagandet är den drivkraft till förbättringar som har skapat vårt välstånd utanför vården. Vi har inte längre råd att avstå från dess effekter. SKTF har redan noterat att personalen också trivs bättre i en framgångsrik regim.
Väljarens makt över sina val av vård innebär även ökad demokrati. Man bestämmer om det som angår en själv. Det finns ingen anledning att skicka så viktiga detaljbeslut den långa omvägen via det politiska systemet.
Släpp företagandet loss inom vården ! Det blir bättre för SKTF:s medlemmar, för patienterna, för skattebetalarna och för väljarna.
DEBATT
Sture Åström är skattebetlare vid Sundet, Helsingborg.
Sture Åström är skattebetlare vid Sundet, Helsingborg.