Välkommen dialog om alkoholservering
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I samhället finns en generell bild av krognäringen som en fuskande och fifflande bransch och vid en attitydundersökning bland Sveriges riksdagsmän för några år sedan uppgav cirka 90 procent av de tillfrågade att de upplevde branschen som mindre seriös. Det är ett dåligt utgångsläge för ett rättvist myndighetsutövande.
Att det skulle handla om en avancerad form av rövslickeri att ingå i en dialog och samverkan med myndigheterna, som
VT:s ledare den 16 september gör gällande, är inte riktigt. Som krögare upplever jag inte initiativet som en uppsträckning och ett tillrättavisande grundat på att krögarna skulle vara inkompetenta. Däremot ger det mig en möjlighet att ge mig själv och min personal fördjupad kunskap om alkohollagen, dess tillämpning och tolkning, hantering av konfliktsituationer i krogmiljö, möjlighet att förebygga hantering och användande av droger i krogmiljön med mera.
När Bo Essén talar om ?gemensamma mål för hur det skall vara på krogen? menar han att det måste finnas en samsyn när det gäller till exempel tolkning av alkohollagen. Exempelvis: Är det tillåtet att sälja ?helrör? på krogen? I Stockholm, Göteborg och Malmö är det mer regel än undantag men i Västervik är det inte tillåtet. En lag, men med olika tolkningar. Gemensamt har vi kommit fram till vad som gäller i Västervik. Hade det vid tillfället funnits en klar policy när det gäller tolkningen av alkohollagen hade förmodligen Slottsholmen inte blivit den följetong det blev. Vad har vi för gemensam syn på öppettider, hur kan vi komma till rätta med det nöjesrelaterade våld som förekommer utan att ha någon som helst koppling till krogarna. Kan ett ökat samarbete mellan polis, sociala myndigheter och krognäringen skapa förutsättningar för att komma till rätta med problemen.
Den myndighetsperson från Oskarshamn som var ute på ett personligt korståg mot alkohol som roten till allt ont var inte ens värd att ta på allvar. Under ett framträdande, som rent pedagogiskt får betecknas som ett alkoholpolitiskt lågvattenmärke i historiskt perspektiv, sågar vederbörande Minnesotamodellen som värdelös, vill förbjuda oss att servera gravida kvinnor, fastslår enligt en amerikansk undersökning, baserad på barns förmåga att stapla klossar, att barn undantagslöst blir dumma i huvudet av att deras mammor intagit alkohol under graviditeten. Han avslutar hela showen med att meddela att han själv tillhör den största riskgruppen i samhället genom följande uttalande: ?Ni ska inte tro att jag är nykterist, jag tar gärna ett par glas vin på fredagskvällen.? Med detta uttalande har han placerat sig i riskgruppen ?helgsupare? som gärna tar ett par glas för att det är fredag. Med sådana representanter för myndigheterna kommer trovärdigheten i argumenten ta oss tillbaka till Hedenhös och jag tackar högre makter att denna individ inte missbrukar sin ställning i Västervik utan i vår grannkommun, vilket är beklagligt för deras del.
I Västervik har vi, som jag upplever det, en god relation med såväl polis, social- och hälsokontor. Vi har skapat en samrådsgrupp där vi löpande skall diskutera aktuella frågor för att skapa en positiv, säker och tilltalande krog- och stadsmiljö med så lite fylla, stök, missbruk och våld som möjligt. Det är dock viktigt att konstatera att problemen i liten utsträckning förekommer på krogen. Merparten av problemen förorsakas av folk som inte varit, eller inte kommit in på krogen utan som festat hemma eller hos kompisar.
Enligt alkohollagen, som är en skyddslagstiftning, har jag som krögare ett ansvar för skyddet av människors hälsa. Frågan är hur långt detta ansvar skall sträcka sig. Jag serverar inte personer med för mig kända missbruksproblem. Jag serverar inte underåriga och jag försöker att inte överservera gäster vilket ändå händer på grund av att folk druckit hemma strax innan de kom till krogen.
Det sista påståendet i artikeln om att ?restaurangnäringens uppgift är att erbjuda publiken vad den efterfrågar till största möjliga belåtenhet för gästen? grundar sig förmodligen på det gamla påståendet om att gästen alltid har rätt. Detta är fel! Restaurangnäringens uppgift är att tillgodose marknadens behov av en positiv totalupplevelse i en stimulerande miljö under trivsamma former. Kan detta dessutom göras på ett ansvarsfullt sätt som bidrar till att minska missbruket och de alkoholrelaterade skadorna genom en kreativ dialog mellan branschen och myndigheterna måste väl detta ses som en bättre väg att gå än ett myndighetsutövande baserat på paragrafrytteri och moraliserande pekpinnar, indragna tillstånd och allmän motvilja.
Jag tycker att det samarbete som påbörjats är positivt och jag har ingen som helst anledning att ?spela med? för att ställa mig i bättre dager hos myndigheterna.
Brev till ledarsidan