Välkommen på nästa utbildning
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På ledarplats vill tidningar ofta ge uttryck för en samhälls- och människosyn som sedan präglar innehåll och framställningsform i stort. Det svenska samhällets offentlighet och åsiktsfrihet gör detta möjligt och vi tar rätten för given även om vi vet att världen inte fungerar på samma sätt rakt över. Vi ska förstås värna om dessa friheter och för medierna är det ju alltid möjligt att göra det genom att låta fritt framförda åsikter åtföljas av korrekta fakta. Den aktuella ledarartikeln i torsdags präglas tyvärr mindre av en sådan professionell journalistisk hållning och mer av förvirrad, faktafri och felriktad ilska.
Alkohollagen är en skyddslagstiftning vars syfte är att just skydda ett antal utpekade grupper som utan minsta tvivel har behov av detta. Det sociala synsättet har tydligt präglat lagstiftningen sedan 1855 och innebär att sociala skyddsintressen alltid går före näringsekonomiska överväganden. Slutsatsen är uppenbar, alkohollagen har inte till uppgift att reglera näringsverksamhet. Det är serveringsverksamhet det handlar om här, servering av alkoholdrycker på restauranger, där kunder med olika preferenser ska kunna samlas. De ekonomiska, medicinska och sociala argumenten är många och bygger på smärtsamma erfarenheter av en för hög konsumtionsnivå eller vanor som rättfärdigar sådana nivåer.
För restaurangnäringen resulterar detta i förpliktelser. Det handlar om en skyldighet att sköta alkoholserveringen på ett ansvarsfullt och medvetet sätt som lagen föreskriver. Att få rätt att servera alkoholdrycker innebär ett betydligt mer långtgående ansvar än att bara ?ge publiken vad den efterfrågar?.
Sedan några år sorteras alkoholfrågor in under begreppet folkhälsa. Alkoholpolitik är därmed folkhälsopolitik och det medför tvärtemot vad Västerviks-Tidningen tror, en skyldighet för både myndigheter och restaurangnäring att ta hälsoansvar. För att använda ledarskribentens vokabulär är man tydligen ute och reser här, på något som verkar vara en lång resa dessutom.
Det är sannolikt så att både myndigheter och företrädare för restaurangnäringen anser att det är klokt att samverka för att kunna leva upp till detta ansvar. Dialogen är alltings moder som det så klokt har uttryckts. Vad vi arbetar med här är inte att kränka människors valfrihet utan att förändra krogmiljön från en plats där man super sig full, till en riktigt bra mötesplats för många olika människor. Det handlar om attitydförändringar med utgångspunkt i att bruk av alkohol under ordnade former också är något positivt. För att nå dit måste vi alla dela ansvaret, så också Västerviks-Tidningen. Som en hjälp på vägen vill vi härmed ge ledarskribenten en inbjudan att delta i nästkommande utbildning i Ansvarsfull Alkoholservering.
Bo Esseen, Västervik
Jörgen Skeppstedt, Oskarshamn
Jonas Jansson, Mörbylånga
Anders Svalin, regionförbundet
Lars-erik Andervad, länsstyrelsen
Svar:
Som framgick redan i gårdagens tidning har VT självklart ingenting att invända mot att restaurangnäringen och alkoholmyndigheterna för en dialog med varandra. Om det främjar relationerna är det väl bara bra.
Inte heller ifrågasätter vi att alkohollagen är en skyddslagstiftning. Det förefaller onekligen logiskt. Men att lagen också reglererar näringsverksamhet, eller åtminstone villkoren för näringsverksamhet, ter sig inte mindre uppenbart. Det illustrerar om inte annat beryktade tillståndsärenden i Västervik.
Att alkoholutskänkarna har att hålla sig inom de råmärken lagen sätter är följaktligen ingen nyhet. Konstigt vore det annars.
Motsvarande gäller andra näringar också. Man får inte lov att påverka miljön hur som helst. Det finns regler att hålla sig till för byggenskap och skogsavverkare. Lagen sätter ramar för livsmedelshandel.
Nog för att alkohollagstiftningen på sina punkter ter sig diskutabel, likaväl som att tolkningen av den tidvis tycks mer än lovligt godtycklig. Men betyder det att krögare skall avkrävas ett ansvar för gästens hälsa, som slår ut näringfriheten? Ånej. Lika lite som lagen sätter näringsfriheten ur spel för byggmästaren eller livsmedelshandlaren.
Och betyder det att Västerviks-Tidningen har anledning att dela ansvaret för kroggästernas hälsa? Ånej.
Det ansvaret vilar sist och slutligen på kroggästen själv. Och det helt övervägande flertalet av dem som frekventerar krogarna är också fullt kapabla at ta det.
Det blir inte mindre sant av den växande skara intressen som i folkhälsans namn vill påverka våra liv och förändra våra ?attityder? i stort som smått. ?Folkhälsopolitiken? letar sig in lite varstans.
Men vi mår nog bäst av att besparas den.
VT:s ledarredaktion
*
P.S. I gårdagens Brev till ledarsidan hade uppgiften om att Lars Belfrage är krögare på The Brig i Västervik av misstag fallit bort.
Brev till ledarsidan