Vänsterpartiet: Arga på allt i Almedalen
Ser bara skurkar. Vad skulle Lars Ohly vara utan ondsinta kapitalister? Foto: Janerik Henriksson/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Trots att företagande och näringsliv är basen för all välfärd är det sällan deras företrädare framställs i positivt av dem som tycker sig ha ordets och bildens gåva och moralen på sin sida.
Och ingen hade väl väntat sig saklighet och nyansering av vänsterpartiet, på dess dag under Almedalsveckan.
Vänster-virr-vridningen sedan Lars Ohly blev partiledare bekräftades. I hans värld är den privata sektorn av ondo, men möjligen nödvändig på så sätt att den går att beskatta. "Och man kan alltid ta ut mer skatt" för att finansiera den offentliga sektorn, som den vänsterradikala debattören America Vera Zavala uttryckte sig på ett seminarium om rättvis handel.
Hon anser att "den privata sektorn alltid har profiterat på den offentliga".
Att den offentliga sektorn finansieras med skattemedel som kommer just från den privata är något som vänstern tycks ha svårt att acceptera.
För vänsterpartiet är näringslivet något som bara finns där, en outtömlig resurs, användbar till vadhelst dess politik väljer att prioritera för tillfället.
Samtidigt som vänsterpartiets politik gör att företagarna känner sig som ännu ej fängslade brottslingar, ställer partiet sig frågande till varför så många företag väljer att lämna landet för att rädda sig genom att förbättra lönsamheten.
Att vänsterpartiet befunnit sig i maktens korridorer under den senaste mandatperioden märktes det föga av hos Lars Ohly. Medan hans partner Göran Persson målar upp en bild av framgång, bakåt i tiden och framåt är Ohly mest arg. Han är missnöjd med socialdemokraterna. Han är missnöjd med miljöpartiet, som inte visat korrekt klassmedvetande i fråga om exempelvis skolan.
Ohly är missnöjd med villkoren för världens handel i allmänhet och villkoren för vapenhandel i synnerhet.
Han skulle kunna göra något åt saken om han sade nej till EU - det forum där hans åsikter skulle kunna vinna internationellt gehör. Men att börja tala sakligt om EU tycks honom ännu svårare än att inse att "kommunist" är ett ord som för miljontals människor är lika med terror.
Viktigare inför valet i höst än att visa på lösningar är att vara indignerad. Ohly visar tydligt att han satsar på en rejäl vänstermissnöjessväng bortom socialdemokraterna för att begränsa den väntade valförlusten. Han fullföljer den linje som fick Olof Palme att tala om "vänsterpartiet - opportunisterna."
Ohly bedömer det vara politiskt opportunt att driva en politik så att vi snart har varken Krösus Sork eller någon annan kapitalist kvar i landet.
Efter vänsterpartiets dag i Almedalen är det upplagt för ytterligare bråk inom det nuvarande och tänkta regeringsunderlaget. Säkert är att med Ohlys inställning till företagandet går det svenska näringslivets framgångssaga mot sitt slut.
Det är föga tröst att med Krösus Sork försvinner också kommunisterna.