DEBATT: Vänsterpartiet

Visserligen har även vänsterpartiets ledare Lars Ohly bytt fot i fråga om fildelning. Men i en tid av nya, lyssnande moderater; ett folkparti som glatt offrar det som nyss var profilfrågor; centern förvånar alla genom att bli principfasthetens parti; och socialdemokratin är lika med Göran Perssons dagsform - då kan vi tacka Lars Ohly för att det är någon j-a ordning i svensk politik.
Även om det innebär att vänsterpartiet söker sig till sina giftiga rötter.
De där som säger att det inte längre finns några tydliga alternativ i svensk politik har här något att bita i.

Någon j-a ordning måste det vara i ett parti, sade C H Hermansson i en speciellt kaotisk fas av sitt partiledarskap, 1964-1975. Hermansson har medverkat i en arbetsgrupp vars resonemang finns med i det nya ekonomiska program vänsterpartiets styrelse presenterade i lördags.
C H Hermansson säger att det nu råder samma konflikt mellan arbete och kapital som i slutet av 1800-talet. Följaktligen är det nya programmet gammalt. Det griper tillbaka på tiden före det 1990-tal, då en del partiföreträdare ville presentera sitt parti som saklig och ansvarskännande partner.
Borta ur partiets och politikens rampljus är nu Lars Bäckström, partiets främste budgetförhandlare sedan valet 1998, och Per Rosengren, som bland annat ömmade för plågade småföretagare.

Nu skall det sättas sprätt på pengar. Nu handlar nästan allt om den offentliga sektorn. I det nya policydokumentet nämns "storföretag" någon enstaka gång, då negativt, om hot om att flytta utomlands. Vänsterpartiet tycker de borde betala bättre löner och beskattas högre.
Det vänsterpartiet vill göra för privata företag är att låta staten, via sina företag och skatten, göra investeringar. Det ökar möjligheterna att starta och driva högproduktiva företag. Initiativkraften i den privata sektorn "spelar stor roll för utvecklingen av nya produkter och kan förhoppningsvis bidra till en stark sysselsättningsutveckling".
Det är ju snällt sagt. Men vänsterpartiet säger inget om hur man själv vill förbättra villkoren för företagande i Sverige.
CH Hermansson är född 1917. Det var året nuvarande vänsterpartiet grundades. Alltsedan dess har partiet enligt sin historieskrivning kämpat för demokratin. Hermansson är trots sin sent i livet påkomna reformism ett levande exempel på partiets oförmåga härvidlag, och just därför populär ibland partiets unga garde.

Det ekonomiska policydokumentet som Hermansson inspirerat är en mångordig gravskrift över det ekonomiska nytänkandet hos vissa vänsterpartister under förra partiledaren Schyman.
Uträkningen kan vara att söka minimera ett väntat valbakslag genom att locka och skrämma anställda i den offentliga sektorn. Man lockar genom att tala om kraftig ut byggnad. Man skrämmer med alla de som påpekar att det är företagsamheten som upprätthåller och skapar nya resurser.
Vänsterpartiet vill öka välfärden genom att ta av statens konjunkturkänsliga överskott och höja och bredda skatter. Vem som ska betala i sämre tider bekymrar inte.

Vänsterpartiet önskar högre inflation för att minska arbetslösheten med sedelpressens hjälp. Kortare arbetstid skall också minska arbetslösheten. Att recepten prövats tidigare och i andra länder med dåligt resultat tar vänsterpartiet inte intryck av.
Vänsterpartiet önskar "effektiv arbetsmarknads- och näringspolitik". Hur? Jo genom att alla ska kunna studera överallt.
Vänsterpartiet vill stoppa enskilda företag inom vård, skola och omsorg.
Man säger sig se det demokratiska värdet i lokalt självstyre. Men staten ska se till att de ekonomiska villkoren är desamma överallt. Vad blir i så fall kvar av självstyret?

Skatten på arbete vill vänsterpartiet göra mera progressiv. Man skall betala en högre procent i skatt för en extra intjänad slant.
På skattefronten vill vänsterpartiet tillbaka till den tid då vi hade ett skattesystem som före detta finansministern Kjell-Olof Feldt kallade perverst.
Åter till den perversa ordningen med Lars Ohly!

Debatt: Vänsterpartiet - att lita på