DEBATT: Vänsterpartiets demokratisyn

Vänsterns demokratisyn och internationella nätverk har utgjort ett hett debattämne. Genom Janne Josefssons tv-program ställdes många frågor på sin spets. Var står egentligen dagens vänsterparti? Varför kallar sig en del medlemmar för kommunister?
Partistyrelsen har tillsatt en analysgrupp. Dess uppgift är att granska delar av partiets historia. Jag tillhör dem som på ett mycket tidigt stadium ifrågasatte dåvarande Sveriges kommunistiska partis följsamhet gentemot Moskva och traditionen från den Kommunistiska internationalen (Komintern) som bildades 1919 och avvecklades i början av 1940-talet. Hösten 1963 var jag en av initiativtagarna till "de 29s" brev. Vi krävde förändringar i partiets grundläggande politik och internationella förbindelser. Året därpå valdes C H Hermansson till ordförande. Uppbrottet från Komintern-traditionen påbörjades. Det gamla kommunistpartiet har utvecklats till ett brett socialistiskt vänsterparti.

Den politiska vänstern måste vara en bred rörelse. Partiet skall företräda demokratisk socialism och bekämpa alla former av maktkoncentration. Det är nödvändigt att vidga demokratin till det ekonomiska området på det sätt som bland andra Per Albin Hansson, Ernst Wigforss, Hilding Johansson och C H Hermansson pläderat för.
Självfallet finns det en gemenskap mellan vänsterpartiet och socialdemokratin. Båda partierna utgår från samma idétradition. De bygger sin politik på jämlikhet, social rättvisa, allas trygghet och internationell solidaritet. Många skillnader existerar dock och dessa motiverar förekomsten av båda partierna.
Det nuvarande samarbetet kring budgeten och delar av regeringspolitiken är logiskt. På den motsatta kanten utgör högeralliansen med moderaterna som främsta kraft ett tydligt huvudalternativ. Innebär det att man inte kan mötas över blockgränserna?
I riksdagen förekommer tvärpolitiska initiativ. Allt kan inte pressas in i ett förenklat vänster-höger-schema. Exempel härpå är alkoholpolitik, homosexuellas rättigheter, skydd för utsatta barn och flyktingamnesti. Vidare behövs en bred uppslutning bakom åtgärder som syftar till att förverkliga jämställdheten mellan kvinnor och män.

Ibland framkallas det gamla kommunistspöket. I praktiken räds ingen inför detta. I riksdagen deltar vänsterpartiet på samma sätt som alla andra. I flera kommuner och åtminstone ett landsting styr vänsterpartiet tillsammans med borgerliga partier.
När Göran Persson och Fredrik Reinfeldt förfasar sig över att Lars Ohly kallar sig kommunist så är det ett spel för gallerierna. De vet mycket väl att vänsterns ordförande inte är någon doktrinär kommunist av sovjetiskt eller östtyskt snitt. Statsministern besväras inte av den samverkan som gjort att han kunnat behålla makten. Maud Olofsson gjorde gemensam sak med vänstern inför EMU-omröstningen.

I vänsterpartiet finns olika socialistiska strömningar. Det stöds också av radikala socialdemokrater. Visst kan det uppstå spänningar i ett sådant parti men olika åsikter behöver inte utgöra ett problem. De är snarare en tillgång men situationen förutsätter ömsesidig respekt och att man söker praktiska lösningar som kan accepteras av de flesta.
Inte bara vänstern utan svensk politik överhuvudtaget befinner sig i ett helt nytt historiskt skede. Därför är det både dumt och vilseledande att använda gamla etiketter. För mig som medlem är det fullt tillräckligt att vara vänsterpartist.

Debatt: Vänsterpartiets demokratisyn - hett debattämne