Hur får vi och vad menas med en bra fungerande skola. Svaret beror på vem man frågar. Min egen uppfattning grundad på 12-årig skolgång och långvarig lärarerfarenhet från både grundskola och gymnasium är glasklar.
Mer lärarledd undervisning innebärande samspel mellan lärare och elever. Mycket viktigt i svårare färdighetsämnen som skriv- och läsförståelse, matematik, främmande språk och naturvetenskap.
Från universitetshåll har skrämmande rapporter kommit om att det finns studenter som inte kan skriva riktiga meningar eller skriftligen uttrycka sig begripligt. Under min skoltid på 1940-talet fick vi redan under tredje och fjärde skolåret under lärarens ledning och även egna övningar inblick i den grundläggande skrivkonsten.
Under hela min tid i realskola och realgymnasium präglades matematikundervisningen av samma samspel. Eleverna fick – ofta i turordning – vid tavlan inför lärare och kamrater redogöra för lämplig problemlösning och kamraterna kunde ställa kompletterande frågor. De egna övningarna med liknande tal gjordes i form av hemläxxor. De för samhället viktiga specialbegåvningarna glömdes inte bort. De som hade god matematisk fallenhet kunde även välja specialmatematiken
(specmatten). Även undervisningen i språk och naturvetenskap som exempelvis fysik och kemi ägde rum under en kunnig lärares ledning.Sedan egna övningar i hemmet ofta under kamratsamverkan.
En påtaglig brist i den gamla skolan var att samhällskunskapen länge ingick i historieämnet där läraren oftast saknade utbildning i samhällsorienterande ämnen. Där finns också möjligheter till givande diskussioner om olika samhällsproblem liksom egna arbeten enskilt eller i grupp.
Många lärare och elever kan intyga att inte bara en duktig lärare utan även möjligheten att få bättre betyg betyder mycket för motivation och lärande. Betygsinflationen under senare år är dock ett stort problem. Med exempel från studentexamens tid kan detta problem delvis lösas. Betyget på de nationella proven kan införas på terminsbetyget och sedan till minst 50 procent avgöra sammanfattningsbetyget. Särskilt viktigt blir detta på avgångsbetyget.
Repetitionen är all kunskaps källa. Låt eleverna i avgångsklasserna under någon månads tid gärna efter eget val specialstudera tre till fyra ämnen från de två sista årskurserna. Sedan slutförhör där avgångsbetyget i de ämnena avgörs till minst 50 procent. Dock inte något underkännande som under studentexamens tid då eleven fick skynda ut bakvägen. Eleven får sedan någon vecka efter studentfestligheterna hämta sitt avgångsbetyg. En annan stor fördel med detta system är att även de två tre sista veckorna utnyttjas effektivare. Numera blir dessa veckor ofta dåligt utnyttjade då bland annat förtida fester gör att frånvaron ökar även bland skolmotiverade elever.
Mer lärarledd undervisning möjliggjord genom stor minskning av lärarnas administrativa arbete, bättre närvarokontroll, krav på att eleverna passar utsatt lektionstid med bättre möjligheter att motverka lektionsstörande sena ankomster, inget mobilanvändade under lektionstid samt större minimikunskapskrav på lärarstudenter är några av de reformer och åtgärder som borde genomföras för att få bättre plats i de internationella undersökningarna.
Det måste vara ett allvarligt systemfel med vår svenska slola när enligt Pisa-rapporten länder med både mindre lärartäthet och skolbudgetar uppnår betydligt bättre skolresultat.