Västerviks Kommun står återigen inför ett besvärligt ekonomiskt läge. Den borgerliga majoriteten i kommunfullmäktige tog i början av maj ett beslut som innebar ytterligare sparbeting i kommunen om totalt 34 miljoner kronor.
För socialnämndens verksamhetsområden innebär det en åtstramning på 10 miljoner kronor, vilket, i värsta fall, innebär färre händer inom omsorgen för våra brukare, alltså ungefär ett 30-tal heltidstjänster. Socialnämnden gjorde ett överskott 2010 på 18 miljoner kronor och tvingas alltså nu till ytterligare sparbeting trots resultatet. Man kan bara konstatera att den moderatledda majoriteten väljer att spara mer och mer inom Socialnämndens områden trots överskottet 2010. Vari ligger det en rimlighet i detta? Nämnden har visat att man kunnat effektivisera och knaprat på ramarna. Det räcker dock inte åt kommunalråden Harald Hjalmarsson och Christin Rampeltin Molin, de tycks tro att det finns hur mycket utrymme som helst när det gäller sparuppdrag på de äldre och sjuka.
Det är dock inte bara socialnämnden som blivit drabbad av denna osthyvel utan även barn- och utbildningsnämnden och kommunstyrelsen som tillsammans ska spara 15 miljoner kronor. För barn- och utbildningsnämndens del kan det innebära färre lärare, alternativt större klasser per lärare. Vi är alla överens om att barnen är vår framtid och vi som politiker måste verkligen se till att vi kan rusta dem och ge dem de bästa förutsättningarna för att lyckas i livet. Vari kan man se viljan och målsättningen med den nu förda borgerliga politiken? Det enda den borgerliga majoriteten föreslår, år efter år, är besparingar som snarare ger motsatt effekt än framtidstro och hoppfullhet för våra barn och ungdomar.
Majoriteten pratar alltid varmt när det gäller den "låga" kommunala skatten i Västerviks kommun och hur viktigt det är att bevara denna skattesats på samma nivå eller helst sänka den. Alltfler börjar allvarligt fundera över om det är den enda ambition och målsättning som finns hos den moderatledda gruppen idag?
Harald Hjalmarsson och Christin Rampeltin Molin som befinner sig i den absoluta toppen inom det politiska skiktet borde, i stället för att ständigt spara, analysera det ekonomiska läget i kommunen noggrant, strama åt tyglarna i kommunledningen och korka igen hålen som det läcker pengar ur. Det skulle ha varit betydligt bättre än ytterligare ett sparbeting på våra nämnder och styrelser som har till uppgift att leverera välfärdstjänster åt våra barn och gamla.
Ribban är nu satt av er i den borgerliga gruppen och ni klargör alltmer tydligt åt vilket håll skutan ska styras, men vi i oppositionen oroar oss alltmer för grundstötning