Vårdnadspeng till lycka för vem då?
Kompromiss. Kristdemokraterna får sitt vårdnadsbidrag och folkpartiet får sin jämställdhetsbonus. På tisdagen presenterade socialminister Göran Hägglund och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni regeringens familjpolitiska reform på en gemensam presskonferens.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I stora drag vet vi: Ett skattefritt kommunalt bidrag, frivilligt för kommunerna, på högst
3 000 kronor i månaden för den som väljer att inte utnyttja den skattefinansierade barnomsorgen. Jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen på högst 3 000 kronor i månaden, en förstärkning av förskolans pedagogiska inslag och en barnomsorgspeng. Om detaljerna vet vi inte mycket - exempelvis är barnomsorgspengens utformning fortfarande höljd i dunkel.
Som med många av regeringens förslag kan man konstatera att ambitionerna är vällovliga, men att man landar fel i det praktiska utförandet. Ett kommunalt vårdnadsbidrag är en diskutabel idé. Hur många föräldrar anser sig ha råd att stanna hemma för 3 000 i månaden, när de kan få tjugofalt mer i subvention för en daghemsplats?
Regeringen är alldeles för förtjust i den här typen av riktade bidrag och subventioner. Om man verkligen vill skapa valfrihet i barnomsorgen är detta fel väg att gå. Det vore mycket bättre med ett rejält skatteavdrag för barnomsorgskostnader. Då skulle föräldrarna verkligen kunna välja . Det stora problemet är ju att vi skattevägen subventionerar en typ av barnomsorg så orimligt mycket att ingen har råd att välja någon annan. Det problemet löser inte Hägglunds vårdnadsbidrag.
Och jämställdhetsbonusen ska vi bara inte tala om. Nu är ju både folkpartiet och kristdemokraterna allmänt väldigt förtjusta i att tala om för oss hur vi ska leva våra liv, men ett skattefinansierat bidrag till den som väljer att disponera sin föräldraförsäkring som Hägglund och Sabuni vill är faktiskt rätt magstarkt.
Färre bidrag och lägre skatt för alla. Då får vi riktig valfrihet och inte den här halvmesyren.