Varför gör hon på detta viset?
Vilse. Nyamko Sabuni (fp) ute på ideologiska villovägar. Foto: Anders Wiklund/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Debatten exploderade. Sabuni har fått mothugg, inte minst från bröder och systrar i Alliansen.
Nu finns tillgänglig för alla Sabunis skrift "Flickorna vi sviker", om hederskultur och förtryck i Sverige. Den är utgiven av folkpartiet.
På ett sätt skiljer sig Sabunis inlägg i debatten från den diskussion som tidigare förts - det präglas av kunnighet och kunskap i stället för välformulerade klyschor och taffliga fördomar. Därmed är hennes inspel nödvändigt. Men tyvärr landar hennes analyser i förslag som svårligen kombineras med det frihetspatos hon själv och hennes parti omhuldar.
Det är naturligtvis beklagligt och gör att frågan om hedersrelaterat våld inte får den uppmärksamhet som den förtjänar.
Besynnerligt är även att Sabuni i sina förslag motsäger sig själv. Å ena sidan handlar hennes förslag om att erkänna problematiken genom att exempelvis införa begreppet hedersvåld i brottsbalken. Hon vill även förlänga preskriptionstiden vid könsstympning och förbjuda barn- och tvångsäktenskap för att på så sätt stärka barns rätt till integritet.
Detta tar sig också uttryck i att Sabuni vill förbjuda mödomskontroll som genomförs för att bekräfta flickans oskuld inför föräldrarna.
Men å andra sidan är hennes egna förslag lika integritetskränkande som de företeelser hon säger sig vilja motverka. Exempelvis då hon förespråkar att det ska införas obligatorisk gynekologundersökning av högstadieflickor. För att, som det sägs, kunna avslöja och bevisa könsstympning.
Att tvinga unga flickor att sätta sig i en gynekologstol må vara en liten kränkning av privatlivet om den ställs mot det brottet könsstympning, men icke desto mindre är det fel.
I stället för att ropa efter obligatorisk underlivskontroll borde det vara viktigare för Sabuni att uppmana omgivningen att anmäla de hedersbrott som begås.
Däri ligger den verkliga utmaningen, eftersom det oftast handlar om att anmäla en person i sin närhet.
Det kräver ett stort stöd, förståelse och kunskap från myndigheter, skola och andra berörda.
Precis som Sabuni själv konstaterar så är det just kunskapsnivån som brister. Frågan som då bör ställas är varför Sabuni, i stället för att vilja höja informationsnivån, väljer att ropa efter lagstiftning. Det är ett besynnerligt vägval.
Huruvida Nyamko Sabuni är ute på ideologiska villovägar eller inte är i sammanhanget ändå inte det mest intressanta. Hedersförtrycket är ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna och det är beklagligt att det fortfarande inte finns tillräckligt mycket kunskap hos de svenska myndigheterna.