DEBATT: Varför ska staten bråka med skogsägare?

Christer Segerstéen är ordförande för LRF Skogsägarna. Linda Hedlund är skogsdirektör för LRF Skogsägarna.LRF Skogsägarna har precis lämnat sitt remissvar på det underlag till utvärderingen av våra miljömål som Skogsstyrelsen ska lämna till miljömålsrådet (= det organ som på regeringens uppdrag arbetar med miljömålen) i september. Vi har haft goda möjligheter att lämna synpunkter på arbetet under resans gång, så vårt sätt att se på frågan är väl känt av Skogsstyrelsen. Därför har vi små förhoppningar om att myndigheten gör några stora justeringar efter remissomgången. Hade Skogsstyrelsen velat lyssna på skogsägarna så hade materialet redan nu sett annorlunda ut!
Därför vill vi väcka några allmänna frågor om arbetet med miljömålet Levande skogar:
Varför föreslå en ökning av målarealen för skyddad skog när det är statens eget bristande ansvar som gör att vi inte lever upp till nuvarande mål? Riksdagen har satt upp ett mål som bland annat säger att 400 000 hektar produktiv skogsmark ska skyddas formellt som reservat, biotopskydd eller avtal till 2010. Men samma riksdag har omöjliggjort måluppfyllelse genom att inte anslå tillräckligt med pengar. Tanken att i det läget höja målet ter sig närmast enfaldig. Menar politikerna allvar vore det naturligare att anslå medel så att nuvarande mål uppfylls. Det är fortfarande tid kvar!

Förutom pengarna skulle vi vilja peka på arbetssättet och formerna för att skydda skog som två avgörande hinder i målarbetet. Varför bråkar myndigheterna med de, enligt Naturvårdsverket, ganska få skogsägare som absolut inte vill ha reservat när det, enligt samma Naturvårdsverk, finns så många områden med höga naturvärden som borde skyddas? LRF Skogsägarna har alltid drivit linjen att ingen ska tvingas till att få ett naturreservat på sin mark, varken direkt eller indirekt. Och det kostar staten att processa.
Pengar som annars skulle kunna användas till att exempelvis skydda annan skog. Varför utgår myndigheterna inte istället från de markägare som vill ha den kompensation som reservat erbjuder för mark som markägaren av egna skäl eller marknadsskäl inte vill eller kan bruka?
Och tänk om vi dessutom kunde få se flexiblare former för skogsskyddet! Då skulle vi verkligen kunna komma någonstans. Och kanske till och med kunna få med en och annan av de skogsägare som i dag inte vill, om nu någon har så unika naturvärden att det inte går att välja ett annat område istället. Vi vill ha marknadsmässig ersättning för det permanenta intrång som ett reservat innebär, och naturvårdsavtal värda namnet. Det vill säga avtal om olika saker som vilken tidsperiod det ska gälla, ersättningsnivå, periodisering av ersättning, skötsel och ersättning för skötsel med mera.

Istället, nu när priserna stiger och statens kostnader för skogsskyddet ökar, talar bland annat miljöministern om ökad frivillighet. Vi gillar frivillighet. Men vi tror inte att miljöministern menar samma sak med frivillighet som vi gör. Vi menar att markägaren själv ska kunna bestämma om han eller hon vill skydda eller bruka sin skog. Vi tror att miljöministern menar att skogsägarna ska skydda sådan skog som staten anser är mest skyddsvärd men utan kompensation.

Debatt: Varför ska staten bråka med skogsägare?