Varken politik, präst, imam eller buddistmunk på skolavslutningen

Det är skolavslutningstider i Sverige och frågan huruvida skolavslutningen ska hållas i kyrkor eller ej är aktuell. Nedan skriver Inga-Britt Bernström som är medlem i Humanisterna om sin syn på saken.

Skribenten kritiserar att skolavslutningar hålls i kyrkor.Foto: Scanpix

Skribenten kritiserar att skolavslutningar hålls i kyrkor.Foto: Scanpix

Foto: Tomas Oneborg / SvD / SCANPIX

Västervik2010-06-17 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Religion hör inte hemma på skolavslutningarna, de ska vara fria från både politisk och religiös påverkan. Avslutning i kyrkan med präst och psalmer stämmer inte överens med skollagen. Enligt skollagen kan kyrkan möjligen låna ut lokaler för skolavslutningarna och ska då få kravet på sig att prästen inte aktivt ska delta i högtiden, som präst."Om skolavslutningen är obligatorisk för eleverna är det en del av utbildningen och därmed ställs samma krav på skolavslutningen som gäller för undervisning i skolan. Skolan bör därför utforma en skolavslutning så att varje elev kan delta och så att inte eleverna utsätts för ensidig påverkan för den ena eller den andra trosriktningen. Utgångspunkten är således att alla elever skall kunna delta i en skolavslutning. Det är viktigt att rektorn har kontroll över avslutningens innehåll och utformning." Så sammanfattar skolverket reglerna på sin hemsida.Men reglerna följs sällan. På de flesta ställen håller prästen ändå talet till barnen och passar ofta på att säga det som han eller hon tror på. Inget konstigt i det egentligen. Vore märkligare om kyrkan hade så lite självkänsla att den bara lånar ut lokaler utan att få något i gengäld. Alltså är det skolans ansvar att skollagen följs och att varken präster eller psalmer finns med på skolavslutningarna. När uppstod denna "tradition" att skolavslutningen ska genomföras i kyrkan? Jag är född på 40-talet och var aldrig med om en avslutning i kyrkan. Vem/vilka har gjort det till tradition? Hur har man okritiskt kunnat låta detta pågå år ut och år in? När jag var liten var det frivilligt att gå till kyrkan. Det skedde på fritiden och var inte arrangerat av skolan.Barnen i ettan har inga egna minnen av avslutningar i kyrkan och saknar dem inte om de uteblir. Det är föräldrarna som själva blir nostalgiska och tänker på sina skolavslutningar och vill att deras barn ska uppleva precis likadana. Men det går att skapa nya, fina traditioner med sång och musik, dikter och tal av någon på skolan. När sedan barnen blir vuxna vill de i sin tur uppleva sådana högtider sedda genom sina barns ögon.Man kan jämföra det med Kalle Anka på julafton. Vilka nutida barn tycker att den traditionen är något att hänga i julgranen? De kan inte förstå att deras föräldrar blir som barn på nytt när det visas ett helt vanligt barnprogram på tv. Särskilt inte när det är julafton och de bara ser fram mot att tomten ska komma på riktigt.I år är det tio år sedan stat och kyrka skildes åt. Men någon skilsmässa värd namnet är det inte. Förhållandet mellan parterna kan snarare liknas vid ett stabilt särboförhållande.Jag vill inte hindra några föräldrar från att ta med sig sina barn till kyrkan, det kan de göra när som helst på året. Vill föräldrarna att barnen ska sjunga sommarpsalmer finns det gott om tillfällen för dem att ordna den upplevelsen under den här årstiden.Kyrkans företrädare borde själva ta tag i problemet och ordna en särskild sommarhögtid för föräldrar och barn, något som var helt skilt från skolan och frivilligt att vara med om.
Debatt
Inga-Britt Bernström är
medlem i Humanisterna.
Läs mer om