DEBATT: Värna public service och tidningsstödet

Det var inte länge sedan människorna i det här landet fick sin enda information om vad som hände i omvärlden genom prästens söndagspredikan. I dag översköljs vi dagligdags av olika uppgifter. För den som inte nöjer sig med att ta del av vad som framförs på teve, i radio och tidningar så finns i stort sett all tänkbar kunskap att inhämta via datorn och nätet.
Detta är en fantastisk utveckling. Men den kräver också att vi som medborgare blir mer aktiva och lär oss sålla och värdera informationen. För oss politiker krävs det också att vi slår vakt om mångfalden och kvaliteten i media så att inte alternativa röster drunknar i bruset.
Det är särskilt viktigt att värna om en fri television och en fri radio. Jag vill att det ska finnas oaser där vi kan få ta del av både information och underhållning utan att störas av ständiga reklamavbrott. Därför står vi socialdemokrater upp för Sveriges television och Sveriges Radio. Jag vill också att det ska finnas en mångfald av tidningar i alla delar av vårt land. Därför står vi socialdemokrater upp för presstödet.

Den borgerliga allians som i dag styr landet berättade aldrig inför valet vad de vill med dessa viktiga frågor. Efter valet har oklarheten blivit än värre. Regeringen vägrar peka ut en färdriktning, i stället bråkar borgerliga ministrar öppet om hur Sverige ska ledas i media.
De förslag som presenteras är heller inte särskilt smakfulla. Utbildningsministern Lars Leijonborg vill ta bort presstödet, men vill samtidigt i princip använda skattepengar till att finansiera vad han anser vara bra teve i kommersiella kanaler. Folkpartiet tycker nämligen att det sänds för mycket skräp på TV3 och TV5 och vill därför att du och jag ska vara med och betala för att de i stället ska visa statligt godkänd fin-tv genom att vinsten från försäljningen av gemensamt ägda bolag ska fonderas för detta ändamål. I fondliberalismens Sverige ska staten inte bara bestämma vilka böcker du ska läsa, utan också vad som är bra eller dålig teve.

Det stora problemet med Leijonborgs tevefonder är dock inte detta. På sikt kommer det naturligtvis att vara ohållbart att motivera att public service-bolagen får ta ut tevelicenser samtidigt som statliga fonder betalar ut mångmiljonbelopp till branschen årligen. Folkpartiets tevefonder är därför början till slutet för självständiga public service-bolag. Det är det verkligt allvarliga.
Den moderata kulturministern säger nej till allt detta, men svävar på målet om vad hon vill i stället. Moderata riksdagsledamöter talar om stora förändringar och tar inte avstånd från gamla krav att sälja ut både teve- och radiokanaler till privata bolag.

Detta bristande ledarskap är naturligtvis dåligt för Sverige. När utvecklingen rusar på så fort som den gör inom massmedia kan vi inte ha ledare som träter internt om vad det är de egentligen vill. Jag känner också en stor oro för att det jag värnar allra mest - den fria teven och radion samt mångfalden i pressen - är det som i slutändan kommer att få stryka på foten.
Med en regering som lämnar walk over blir det vi i oppositionen som får ta på oss ledartröjan och driva debatten framåt. Då står kampen för en fri television och mångfald i media högst upp på dagordningen. (SNB)

Debatt: Värna public service och tidningsstödet