Efter Stefan Löfvens besked om hur Socialdemokraterna vill komma tillrätta med bristande kvalitet hos vissa leverantörer av välfärdstjänster, verkar många förespråkare av valfrihet och alternativ till offentliga monopol ha dragit en lättnandets suck. Hotet om förbud eller hårda regleringar som allvarligt skulle försvåra möjligheterna för många företagare tycktes avblåst. Men i själva verket finns det fortfarande all anledning att varna för den syn på välfärdsföretagare som tycks prägla socialdemokraterna.
I det förslag om "nationella kvalitetslagar för ordning och reda i välfärden" som Socialdemokraterna nyligen presenterade, är det tydligt att offentligt driven verksamhet - i kommunal eller landstingsregi - är utgångspunkten. Man slår fast att personaltäthet, personalkostnader och andra "kvalitetsrelaterade kostnader" är högre i det offentliga, och förutsätter att detta är något bra. Man vill tvinga fram samråd med kommunen innan en fristående skola får tillstånd att etablera sig, och inte göra lagen om valfrihet (LOV) obligatorisk. Ökade krav på tillsyn och granskning av privata företag föreslås också, utan att något sägs om antalet rapporterade missförhållanden i offentligt driven verksamhet.
Kort sagt görs kommuner och landsting till måttstock för kvalitet. Det är ett väldigt inskränkt synsätt som rimmar dåligt med verkligheten. Faktum är att en mängd kvalitetsförbättringar som skett på välfärdsområdet den senaste drygt 20 åren, då privata aktörer fått etablera sig och erbjuda alternativ till det offentliga, knappast skulle ha skett utan konkurrens.
Det är nämligen först när det tillåts finnas en reell mångfald och konkurrens som kvaliteten i en verksamhet kan förbättras. Sedan behövs det definitivt också en hög grad av transparens och god tillsyn. Endast då kan människor göra informerade val.
Det som är positivt med det nya socialdemokratiska förslaget är att det slår fast att mångfalden inom välfärden "är central och valfriheten har ett viktigt värde". Men för att medborgare verkligen ska kunna utnyttja sin konsumentmakt måste lagstiftningen göra det lättare att byta utförare om man är missnöjd. Att då slopa den fria etableringsrätten, som LOV i dag medger, är ett steg i fel riktning.
I sin egen rapport konstaterar Socialdemokraterna att ett antal svenska forskningsstudier visar att konkurrens mellan skolor har inneburit bättre resultat totalt sett; att en majoritet av medborgarna själva vill kunna välja exempelvis primärvård och skola; samt att kundnöjdheten i sektorer som förskola, grundskola och sjukvård är högre i den privat utförda välfärden än i den offentliga. Mot den bakgrunden blir utgångspunkten att det är privata aktörer som ska ta efter de offentliga mycket svår att förstå.
Det finns fortfarande många områden inom den svenska välfärden som kan utvecklas och bättre svara upp mot medborgarnas behov och önskemål. Det handlar om kvalitet och bemötande, tillgänglighet och service - men inte minst handlar det om människors grundläggande rättighet att själva få välja.
Trots vackra ord från Stefan Löfven om mångfald och valfrihet andas ändå hans föreslagna "nationella kvalitetslagar" något väldigt annat. Det behövs en större insikt om hur verksamhet bara kan bli bättre av verklig konkurrens.