Vart tog Europa vägen?

För tyst. Europasamarbetet måste åter komma i fokus.Foto: Janerik Henriksson/Scanpix

För tyst. Europasamarbetet måste åter komma i fokus.Foto: Janerik Henriksson/Scanpix

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2006-10-21 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter folkomröstningen om svensk anslutning till euron i september 2003 har det varit märkligt tyst om Europa och EU i svensk debatt. Den gången röstade 55,9 procent av svenskarna nej till euron mot 42,0 procent som röstade ja - en oväntat stor seger för nejsidan, som fick mycket draghjälp av socialdemokraterns oförmåga (eller ovilja) att sätta ner foten i frågan innan det var för sent.
När vi 2004 valde ledamöter i Europaparlamentet gjorde den nybildade Junilistan ett mycket bra val. Junilistan knep tre av 19 svenska ledamöter på en EU- och euroskeptisk plattform. Och sedan dog den svenska debatten, med undantag för svaga livstecken under våren 2005 då diskussionen om konstitutionen ledde till att flera medlemsländer anordnade folkomröstningar.

Varför blev det så? Tycker svenskarna inte att EU är viktigt längre?
Nej, den tidigare regeringen tyckte helt klart inte att EU var särskilt viktigt. EU-samarbetet ger ju inte tillfälle till så värst mycket tjusigt poserande av det slag socialdemokratiska utrikespolitiker alltid varit förtjusta i. I EU handlar det mer om att föra diskussioner för att lösa problem och det mesta av det arbete som görs inom EU står det inte en rad om i tidningarna. Ingenting för utrikesaktivisterna i vänstern, alltså.
Det socialdemokratiska ointresset har säkert också att göra med att det är jobbigt för dem att agera i sammanhang där de inte själva dominerar. I Europaparlamentet är EPP, den konservativa och kristdemokratiska gruppen, större än den socialdemokratiska och det är inte socialdemokratiska frågeställningar och verklighetsbilder som självklart dominerar.
I EU-arbetet tvingas socialdemokraterna ständigt konstatera att det faktiskt finns andra sätt att lösa problem på än deras egna, att även andra länder har fungerande trygghetssystem och att ett 50-procentigt skattetryck inte är den enda garantin för fungerande välfärd.

Men EU är viktigt. Europasamarbetet är viktigt för vår gemensamma framtid och Sverige måste ta en aktiv del i att forma det. Vi måste aktivt arbeta för att öppna gränser, att riva murar mellan människor och länder. Fri rörlighet är centralt i Europasamarbetet, men långt ifrån självklart för alla. Se bara hur det svenska facket agerar när människor från andra medlemsländer vill komma hit och arbeta! De grundläggande friheterna måste hela tiden försvaras mot socialister, protektionister och alla andra som hotar dem.
EU är ett fredsprojekt. Organisationen grundades av människor som visste vad som händer när det inte finns fredliga kontaktytor för länder. De hade själva upplevt krigets fasor och var fast beslutna att göra vad de kunde för att hindra att det någonsin blev krig i Europa igen. Hittills har de lyckats.

Den nytillträdda regeringen och utrikesminister Carl Bildt - som var med när det begav sig, när Sovjet föll samman och de kommunistiska lydstaterna i Europa blev fria - kan göra en stor insats för EU-samarbetet.
I regeringsförklaringen finns tydliga målsättningar med Europasamarbetet. Sverige ska verka för en europeisk union som är "öppen, effektiv och dynamisk." Europasamarbetets roll för freden betonas också, liksom vikten av en långsiktig EU-strategi för samarbetet med Ryssland.
Allt detta är utmärkt. Europasamarbetet kan åter hamna högt på dagordningen i den svenska debatten. Där det hör hemma.
Läs mer om