Bakgrunden är ju att när kommunen 2011 fick ett stort och överraskande underskott på nära 60 miljoner blev kritiken hård – ingen kontroll på kostnaderna. Två år senare, och efter flera svåra och smärtsamma beslut, har vi vänt utvecklingen. Ekonomin står betydligt stadigare. Kritiken finns dock kvar, fast nu med omvända argument – för hård kontroll på kostnaderna.
Före 2011 fanns synen att förvaltning och verksamheter av egen kraft på olika sätt jämförde kostnader för att säkerställa att medborgarna fick valuta för sina skattepengar. Efter chockunderskottet var det uppenbart för mig och andra att det fanns mycket stora brister.
Det blev viktigt att snabbt stoppa den negativa utvecklingen. Fortsatte den riskerade Västervik att bli en kriskommun. Svensk Kommunrating anlitades. Varför? Av flera skäl. Det fanns en färdig och beprövad modell för kostnadsjämförelser, framgångsikt arbete med andra kommuner i samma situation, Hans Jensevik långa erfarenhet. Och kanske allra viktigast, Kommunrating stod för ett utifrån perspektiv, fri från det som skulle granskas.
Arbetet har varit framgångsrikt. Trots detta har de kritiska insändarna kommit på löpande band. Att anställda inom Kommunal inte tycker om att de fått mindre resurser kan alla sympatisera med, men tyvärr en lika oundviklig som nödvändig effekt när kostnaderna ska hållas tillbaka. Det lätt anspråksfulla namnet Finansiell Elitlicens retar säkert också. I Sverige är det okej med Elitserien när det gäller sport. Däremot finns det säkert flera som, utan att reflektera, känner att ordet elit tillsammans med pengar är något suspekt. Även när det inte är det.
Påståendet av insändaren ”blåögd” att de Elitlicenser som Kommunrating utfärdat till olika kommuner sedan 2004 skulle bestå av rena ”köp” är fullständigt befängt. Alla som träffat Hans Jensevik inser att han är integriteten själv, men precis som alla andra konsulter så tar han betalt. Men ingen kommun kan få licensen utan att uppfylla de förutbestämda finansiella kraven.
Är då allt kritikerna påstår fel? Nej. Kenneth Hardy Axelsson har till exempel rätt i att analysen är begränsad till just ekonomin. Och visst, bland den enorma siffermängden i en KommunDiagnos, kan det säkert finnas någon enskild siffra med frågetecken. Hardy Axelsson har däremot helt fel när han söker misstänkliggöra hela Kommunratings gedigna arbete utifrån vedertagna begrepp genom att kalla det för ”exklusivt”. Istället erbjuder han det nästan okända begreppet humanekonomi, 471 träffar när man googlar. Oklart hur det kan ge bättre ekonomi. Anklagelsen om brist på helhetssyn klingar ihåligt eftersom hans eget oberoende och helhetsperspektiv verkar bestå i att den enda åtgärden som kan rädda hela kommunens ekonomi är mer pengar till just hans eget intresseområde.