Skola, barnomsorg, kulturen, föreningslivet, äldrevården med flera drabbas hårt i den moderata nedmonteringspolitik som idag förs. Jajag nämner bara moderat politik och det med anledningen att det är den politiken som även Socialdemokraterna står bakom. Blåkallt, kyligt och okänsligt är klimatet just nu.
Det är mycket lätt att kortsiktigt vända på kommunens ekonomi. Det kan vem som helst göra. Det är bara att skära ner. Höja avgifterna, göra sig av med anställda, öka antalet barn per lärare/personal, skära ner på omsorgerna av barn, ungdomar och våra äldre, dra ner på resurserna till kulturen och föreningslivet med flera. Men risken är mycket hög att det kommer surt efter.
Trenden har under de senaste åren varit en bolagisering av kommunens verksamheter. Allt för att på ett företagsmässigt sätt driva kommuner och få skattemässiga fördelar. Demokratin och insynen hotas också i många av kommunens verksamheter när man kan gömma sig bakom bolags lagar och regler.
När ett företag inte får ekonomin att gå ihop så finns olika vägar att gå. Antingen höjer man priserna, effektiviserar sin verksamhet eller rationaliserar genom att skära ner på antalet anställda.
När man skär ner genom att reducera antalet anställda, är de enda skyldigheter som företaget har att följa de arbetsrättsliga lagar som gäller, sedan är det kommunen/ samhället som får ta ansvaret för de som blir arbetslösa och alla de sociala konsekvenser som därmed följer.
Men en kommun är inget företag.
När en kommun agerar som ett företag, så kan man inte som företaget frånsäga ansvaret för medborgarna. Kommunen måste alltid ta det fulla ansvaret, hela vägen, för de som blir arbetslösa och för de sociala konsekvenser som blir följden av de prioriteringar som i kommunen görs.
Detta innebär att när en kommun går alldeles för hårt fram med besparingar och nedkärningar så skjuter man sig själv i foten. Kortsiktigt så kan man vända ekonomin, men långsiktigt så ökar de samhälleliga kostnaderna.
Nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har i sin rapport ”Det är bättre att stämma i bäcken än i ån” visat på de enorma samhälleliga kostnader som blir resultatet av när alldeles för lite resurser läggs på förebyggande arbete. Förebyggande arbetet är den bästa bankverksamheten. Räntan på insatt kapital ger överlägsen avkastning. Inte bara i rena pengar utan också i ökat mänskligt välbefinnande och minskat mänskligt lidande. Hur konstigt det än låter i moderata öron. Man kan faktiskt spara genom att satsa.
Att som Moderaterna och Socialdemokraterna dra ner på de kommunala bidragen till föreningslivet, kulturen, studieförbunden och pensionärsorganisationerna är att bita den hand som föder en. Det är inte speciellt igenomtänkt då man redan idag inom föreningslivet utför en samhällsinsatts, som är mycket stor i förhållande till varje kommunalt satsad krona. Ett ideellt arbete som har en smärtgräns.
Att också göra en ynka besparing på sjuttio tusen kronor på pensionärsorganisationerna, visar också på att man inte förstår värdet av det ideella arbete som utförs i den allt mer ålderstigna befolkningen. Vi behöver vitala och levande pensionärsorganisationer som både aktiverar pensionärerna och tillvaratar deras intressen.
Eftersom våra barn och ungdomar ligger mig mycket varmt om hjärtat, så vill jag återigen ifrågasätta nedskärningarna inom skola och barnomsorg. Framförallt med allt för stora barn/elevgrupper och nedskärningarna inom elevhälsan och centralt stödteam. En stor grupp utav barn och ungdomar med särskilda behov riskerar att inte få sina behov tillgodosedda. Detta är mycket allvarligt. Här kan vi prata om att långsiktigt misshushålla med den kommunala ekonomin.
De prioriteringar som idag politiskt görs i kommunen gör mig mycket orolig inför framtiden. Jag saknar den lyhördhet och fingertoppskänsla som kännetecknar ett kreativt, visionärt och långsiktigt hållbart politiskt ledarskap.