Västerviksbefälhavare på Sigyn
Ludvig Jönsson. Bild från Västerviks museum
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sigyn ligger i dag som museifartyg i Åbo hamn och är den enda i världen bevarade träbyggda barken som gått i fraktfart på de stora haven. Sigyn byggdes i Göteborg och sjösattes i juli 1887.
Kapten ombord Sigyn var åren 1905-17 västervikaren Ludvig Jönsson. Sonen Helge Jönsson i Landskrona skrev 1939 en längre artikel i VT:s julnummer. Ludvig Jönsson föddes i Lerberget i Malmöhus län. Efter praktik utomlands kom han till Västervik 1891 för studier vid navigationsskolan. Han dog i en ålder av 84 år. I VT ägnades han en lång dödsruna. Som sjöman var han enligt Jerker Örjans "duktig, djärv och driftig".
Det som gör mest intryck på mig är dock de dagboksanteckningar som befälhavaren Ludvig Jönsson gör. Han klär säkert i ord det som sjömän känt i alla tider; längtan hem och fruktan i stormen, euforin då vind och vågor är gynnande och desperation när skeppet slingrar i stiltje. Han berättar om djur ombord och om fartfyllda seglingar. Han pryder sidorna med små bilder på Sigyn.
Här finns komiska inslag som när Ludvig Jönsson i februari 1910, då Sigyn passerar Guadeloupe i Västindien skriver: " När vi varit ute en vecka, så dränkte tuppen sig. Han begick självmord, stackarn, han hade ju 15 hönsmammor att dras med. Så gol han: Jag är inte mormon och så flög han på huvudet i sjön. Skutan löp 10 knops fart, så vi kunde ju inte bärga den stackarn".
Om ledan i arbetet skriver Ludvig Jönsson 1911, utsatt för passadens sjöhävning mitt ute på Atlanten. Humöret är i botten, arbetsförmågan obefintlig och den sansade kaptenen är som förbytt: "O, underligt är havet, denna öken. Jag hatar dig du vida öde vatten. O, Gud ge mig en storm, ge mig en rykande nordoststorm hellre än detta eviga slingrande i stiltje".
Sjömanshustruns roll är inte mycket omskriven i sjöfartslitteraturen, som Jerker Örjans beskriver som en alltigenom maskulin värld. Ludvig Jönssons hustru Helga Maria är inget undantag. Hon hade fött fem barn i Västervik, när maken blev befälhavare på Sigyn. Ytterligare två barn skulle hon föda. Ludvig Jönsson hade 1916 sin första riktiga semester efter nästan tolv år på Sigyn. Femveckorssemestern per år fanns inte på denna tid!
I Jerker Örjans bok om Sigyn finns kärleksförklaringar från både maken Ludvig och makan Helga Maria. 1907 skriver Ludvig: "Varför skall jag inte snart få komma hem till dig, varför skall vi inte få leva vårt liv tillsammans som andra människor. O, usla sjömansliv".
En liten underbar berättelse ges om hur Ludvig med sonen Bror ombord 1911 lägger ut från Västerviks hamn. Sonen Bror upptäcker att hans gylf var öppen. Han ber om mammas hjälp, där hon står på kajen. Mamma ropade på sin man och bad honom knäppa sonens gylf. Men han hann inte med det. Det första den lille pojken fick lära sig till sjöss var att knäppa gylfen. Så kan det gå.
Kolumnen
Bertil Jobeus