DEBATT: Vem granskar medievänstern?

När jag läser Åsa Linderborgs nya roman "Mig äger ingen" känner jag tangeringsytorna från min egen uppväxt där vid tegelbruket intill Mälarstranden eller när jag såg tankebubblan, andedräkten, från gubbarna som i decembermorgonen cyklade till Bacho för att smida skiftnycklar. Tack vare bakgrunden och resan vidare har jag skaffat mig ett klasspektrum som är värdefullt i min omvärldsanalys. Dit hör, nuförtiden, dessutom den ofarliga, osynliga, lite ointresserade överklassen, men framför allt den ombytliga, föränderliga medelklassen med sitt våta pekfinger mitt i samtidens CO2. Var sätts i dag normen för vad vi ska tycka, tänka ha åsikter om? Vilka är det som är moralens väktare? Vilka orienterar oss i zeitgeist?
Om vi drar en linje från Bromma, via tidningsredaktionerna till SRR på Gärdet, fortsätter genom Operabaren upp på Söder för att sluta på Österlän. I den "Bermudatriangeln" avgörs vad som gäller i det offentliga tänkandet i vårt land Sverige. Räknar man ut ytan, basen gånger höjden genom två, hamnar man som vd på Sveriges Radio mitt i den bildade medelklassen.

1999 genomförde de fyra dagliga tidningarna i Stockholm ett unikt samarbete med att granska nazismen i Sverige. En av dessa tidningar var Expressen. Efter Göteborgshändelserna gjordes 2001 en liknande granskning av extremvänstern. Som aldrig publicerades. Varför? Enligt journalisten Niklas Svensson fanns tentakler och obehagliga kopplingar mellan dömda vänsterextremister och anställd personal på Expressens redaktion.
"Aldrig under mina tretton år på Expressen har jag känt mej så totalt överkörd som den kväll då vi fick beskedet om att samtliga vänsterextremister skulle anonymiseras" skriver Niklas Svensson.

På en femtioårsmiddag år 2000 hamnade jag intill en åklagare från Linköping som var väl insatt i husockupationen i samma stad där en kommunalpolitiker fått sitt garage söndersprängt av en brandbomb, där en pälshandlare fick slå igen butiken efter 17 attentat. Vilka är aktivisterna frågade jag? Barn till lärare, journalister och psykologer svarade åklagaren. Ungefär samtidigt i P1:s lördagsintervju hade en företrädare för ockupanterna, svarat på frågan "Vad säger du till allmänheten som inte gillar det ni gör?" -Stick och brinn!
I Studio ett talade en orolig lärarmamma om vådan av brist på "vegetarisk mat i häktet". När "Reclaim the streets" i sin första demonstration ockuperade Götgatan mellan Hornsgatan och Högbergsgatan var jag den ende som påpekade att just den delen av Götgatan är avstängd för biltrafik!

2001 kom så Göteborgskravallerna där stenkastarna i media framställdes som stackars offer. Offer som Mikael Wiehe naturligtvis sjöng om.
I Italien skrev filmproducenten Bertolucci apropå Röda Brigadernas terror "Det var arbetarnas barn poliserna som skyddade demokratin mot över- och medelklassen som lekte terrorister".
Tänk om Mikael Wiehe sjunger om framtidens golfspelare?
PS. Både Che Guevara och Fidel Castro var båda duktiga golfare samt medelklass.
Källor: Publicistklubbens årsbok 2007, "First off the tee", Presidential hackers, duffers, and cheaters. ?From Taft to Bush", Don Van Natta jr.

Debatt: Vem granskar medievänstern?