Vem har rätt i EU-frågan?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den ene, Peter O Sellgren intar överhetens ställning och deklarerar att: "Frankrike och Nederländerna som gav två tydliga nej . . . har försatt EU-samarbetet i dagens bekymmersamma situation". Sellgren skriver även: "Men EU kan inte utforma vare sig sin kortsiktiga dagordning eller sin långsiktiga strategi utifrån Frankrikes behov . . .", vilket ju inte kan uppfattas som annat än att det bäddar för nya omröstningar tills det "rätta" svaret avges. En helt odemokratisk inställning som dessutom åsidosätter de regler som gäller.
Den andre debattören, Jan-Gunnar Johansson, intar en betydligt mer nyanserad ställning till frågan och konstaterar mer eller mindre uttalat att det inte är nejsägarna i Frankrike och Nederländerna som har satt EU-samarbetet i dagens bekymmersamma situation, utan det har den självgoda makteliten i Bryssel själv bäddat för genom sin brist på respekt för demokratien.
Det allvarliga är att denna maktelit ofta tillämpar principen om "de små stegens tyranni", det vill säga genomför stora förändringar uppdelade i en mängd små steg, så små att de berörda människorna inte anser det lönt att protestera mot varje enskilt förslag, och sedan när allt är genomfört och man ser resultatet är det försent.
Men detta steg som handlade om konstitutionen var lite för stort, allt för många genomskådade Göran Persons och andra EU-förespråkares försäkran att det här bara var en liten bagatell, därtill för folket oförståelig, (hur nu det går ihop), och att det borde röstas igenom av parlamenten utan någon störande demokratisk process.
Detta är EU:s modell och det bådar inte gott för demokratien i Europa om den får fortsätta att härja fritt framöver. Demokrati är i alla lägen att föredra framför diktat, även om det drar ut lite på tiden!
DEBATT
Jan-Olov Bernhard, Yxered, företräder miljöpartiet de gröna.
Jan-Olov Bernhard, Yxered, företräder miljöpartiet de gröna.