Vem vill bli gammal med s?
Olika behov. Den enskildes behov måste stå i centrum.Foto: Jurek Holzer/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Socialförvaltningen i Nybro ansåg att fallet med den drygt 90-åriga kvinnan som tog sitt liv efter att ha blivit nekad det äldreboende hon sökt var exceptionellt. Samma typ av kommentarer har hörts på andra håll i liknande situationer, även om det gudskelov inte slutat lika tragiskt som i Nybrofallet.
Det är klart att de här fallen är exceptionella, "normalt" händer inte sådant, får man innerligen hoppas. Det är det avvikande som får uppmärksamhet, inte det som går enligt plan. Och så ska det också vara. Många - kanske de flesta - äldre människor är nöjda med den omsorg de får och tycker att den fungerar bra. Men en enda händelse som den i Nybro är en för mycket. Sådant får helt enkelt inte hända.
Det finns en utbredd oro bland människor för vad som kommer att hända när de blir äldre. De funderar på om det kommer att finnas några pengar till pensioner, hur vården och omsorgen kommer att se ut, vilka boendealternativ som kommer att finnas.
Politikerna måste vara beredda att svara på alla dessa frågor och de måste visa att de tar äldrefrågor på allvar.
Det allra mest fundamentala är att vi måste förändra sättet att se på de äldre. De är inte en homogen grupp människor som ska "tas om hand", en belastning som kostar pengar och ställer till med planeringsproblem i kommunerna. Äldre har samma rätt att själva styra sina liv och fatta egna beslut. De har samma rätt att välja när det gäller boende och omsorg som alla andra. Så borde det i alla fall vara.
I dag är de äldres tillvaro helt styrd av politiska beslut. Politiker ger - och tar - pengar, politiker beslutar om vilka boendeformer som ska finnas och vem som ska ha rätt till vilket boende, hur mycket hemtjänsten ska göra, och så vidare.
Socialdemokraternas patenterade recept är att fortsätta på den inslagna vägen. Mera av samma sak, helt enkelt. Högre skatter, mera centralstyrning och flera politiska beslut. Precis som om det var bristen på centralstyrning som var det stora problemet med äldreomsorgen!
Också bristerna i sjukvården drabbar de äldre. I början av veckan kom larmrapporter om att tillgängligheten på landets vårdcentraler är alldeles för dålig. Många kommer inte fram alls och bara tolv procent av alla samtal kopplas fram direkt.
Så får det inte vara. Den otrygghet som uppstår genom den usla tillgängligheten drabbar äldre människor särskilt hårt.
Vad ska man då göra? De äldres inflytande och egenmakt måste ökas och politikens makt måste minska. Den enskilda människan ska vara i centrum, äldreomsorgen måste utformas efter den enskilda människans behov och inte från mallar som tagits fram på ett kansli någonstans.
Alla är olika, har olika behov och önskemål och det måste politiken utgå ifrån. Kanske en äldreomsorgspeng som betalas ut direkt till den enskilde vore en idé - på det sättet kunde man också garantera valfrihet på utförarsidan.
Säkra pensioner måste vara en central del av en reformerad äldrepolitik. Det finns inget bättre sätt att säkra framtidens pensioner än att se till att fler människor har arbete.
Mycket av detta finns i Alliansens politik. Inget av det - inget av nytänkandet, av att sätta den enskilde i centrum, av satsning på valfrihet och kvalitet - finns i socialdemokraternas politik.
Valet mellan de två blocken är enkelt.