DEBATT: Verkligheten bakom sagorna

Efter att noga läst igenom Oljekommisionens rapport blir dess likhet med tre kända folksagor allt mer uppenbar.
Den första sagan som man känner igen är den om mannen som gick till skräddaren för att få en ny kostym, men det blev bara en tumme. Kommissionen har presenterats som statsministerns eget svar på hur Sverige skall bryta sitt oljeberoende till 2020 men det "bidde" bara en allmän vision om minskad oljeanvändning, ett antal i och för sig ambitiösa mål men få riktigt konkreta förslag.
Om man skall vara ärlig så ser det ut som en produkt som ett oppositionsparti skulle kunna komma fram till.
Varför klagar då oppositionen? Skälet är att man måste kunna ställa högre krav på konkretisering av dem som sitter på regeringsmakten. Regeringen har över 3 500 tjänstemän till sitt förfogande, man har tillgång till samtliga statliga myndigheter och därmed också ansvaret att lägga fram förslag som verkligen kan leda till konkreta förbättringar. Allt annat är att inte ta klimatpolitiken på allvar.
Tyvärr är det inte bara Oljekommissionens arbete, utan också mycket annat på miljöområdet som endast blir en tumme när regeringen är i farten.
Den andra sagan som man kommer att tänka på är den om koka soppa på en spik. Det är lätt bara man kan få låna lite buljong och några morötter och lite potatis - med mera. När det gäller kommissionen tar det sig uttryck i att man i huvudsak presenterar förslag som redan varit i sving länge.
Det är behovet av att öka uppblandningen av etanol i bensin, en fråga som det redan finns riksdagsbeslut på att regeringen skall driva på inom EU.
Det är småskalig fjärvärme, att all ny fjärrvärme skall produceras i kraftvärmeverk - en tanke många andra redan tänkt.
Listan på repriser kan göras lång. Däremot har man duckat i frågor som, exempelvis, att trafiken skall in i EU:s system för handel med utsläppsrätter och om det behövs tvingande regler för att få bilproducenterna att nå EU:s mål för att 2015 medelutsläppen från nya bilar skall ligga på 120 g CO2/km.
Oljekommissionen har uppenbarligen satsat på samförstånd, inte på att tillföra den svenska klimatdebatten nya idéer.

Inte heller den idé som faktiskt är kontroversiell är ny. Det har under en längre tid bedrivits lobbying för ökad intensivodling i skogsbruket. Att som Oljekommissionen nu stödja detta kan kallas modigt, men frågan är om det är klokt. Vi oroar oss framförallt för de miljökonsekvenser ett sådant beslut innebär, inte minst på hur det kan påverka kvävetillförseln till Östersjön. Regeringen bär ansvaret för att detta inte blir följden av ett intensivare skogsbruk.
Till sist, efter genomgången av de två första sagorna, så är väl ingen förvånad att den sista sagan som den här historien påminner om är Kejsarens nya kläder.
Det är faktiskt med en viss sorg man kan konstatera att statsministern, även om han gjort en ståtlig entré, faktiskt är rätt naken när det gäller nya idéer för att tackla Sveriges oljeberoende. (SNB)

Debatt: Verkligheten bakom sagorna