Den 25 juni 2012 höll Västerviks kommunfullmäktige budgetmöte. Socialdemokraterna slutade vid detta möte att låtsas vara en opposition och ställde sig troget till Hjalmarssons räddning. Ofantligt stora nedskärningar röstades igenom i kommunens välfärdssektorer (som redan går på knäna), hundratals medborgare kommer förlora sin försörjning och välkomnas av den söndertrasade a-kassan, välfärdsarbetarnas arbetsmiljö försämras och fritidsgårdar och bibliotek stängas.
Denna text kommer dock inte behandla detta eller det svek Socialdemokratins agerande innebär. Denna text syftar till att klargöra vissa fakta kring finansiering av det enda motförslaget till Harald Hjalmarssons och Tomas Kronståhls nedskärningsbudget, eller påstådda frånvaro av finansiering av motförslaget.
Socialisterna - Välfärdspartiet var vid fullmäktiges möte ensamma om att lämna ett motförslag till nedskärningarna. Kraven i vårt förslag hade rests av personal och fackförbund i kommunens välfärdsområden. Vår budget förbjöds av Conny Tyrberg på order av Hjalmarsson. Orsaken de båda angav till detta var att de ansåg att vårt förslag "saknade finansiering".
Till att börja med måste det tragikomiska påvisas i att Västerviks kommun endast gått med överskott två av tolv år med Hjalmarssons budgetar. Kommunen kommer med säkerhet inte heller göra så detta år, trots att Kronståhl och hans socialdemokrater nu öppet slutit upp bakom nedskärningspolitiken.
Alla kommuner i Sverige har tre inkomstkällor; kommunalskatt, egenavgifter och statsbidrag. Statsbidragen, har de senaste åren sänkts i relation till kommunernas utgifter. Sverige betalar årligen av 105 miljarder kronor på en "statsskuld" som 2011 var 735 miljarder mindre än den offentliga sektorns tillgångar. Vi betalar alltså varje år av 105 miljarder på en icke-existerande statsskuld.
Vår finansiering går helt enkelt ut på att statsbidragen måste ökas. Något som enligt oss är helt rimligt för en kommun att kräva, inte minst med tanke på de för kommunens invånare sett direkt katastrofala alternativet (som röstats igenom).
Varför skall inte en kommun kunna ställa krav på sin näst största inkomstkälla och särskilt i ett läge då resurser finns oanvända i överflöd?
I Sverige skulle vi med lätthet kunna genomföra våra krav, i motsvarade form i alla landets kommuner, förinta arbetslösheten, förbättra välfärden och arbetsmiljön för välfärdsarbetarna - utan att höja skatten en krona. Vi skulle bara behöva justera avbetalningstakten på vår icke-statsskuld.
När Tyrberg på order av Hjalmarsson för ett år sedan, förbjöd vår oppositionspolitik mot välfärdsslakten överklagade vi detta beslut till Förvaltningsrätten. Ett år har gått utan att dom har fallit. Varför kan vi bara spekulera kring. Vår gissning är att Förvaltningsrättens jurister inser att fallet inte är lika lätt som Västerviks självutnämnde politiska domare "förstår".
En ny överklagan har författats och skickats in.