Efter att Kristdemokraterna presenterat den nya landsbygdsrapporten ”En landsbygd med självförtroende”, kommenterade Joakim Tholén denna på ledarplats i VT och undrade om tillräckligt många kristdemokratiska politiker har självförtroende nog att göra landsbygdsfrågan till sin egen.
Och visst har vi självförtroende nog för det - vår kristdemokratiska ideologi gör oss till ett självklart landsbygdsparti.
På dysterkvistarna låter det emellanåt som att landsbygden i det närmaste kan packa ihop och bomma igen. Inget kan vara så fel. Svensk landsbygd har en framtid och vi vill göra vad vi kan från politikens håll för att det ska bli mer attraktivt att leva, bo, driva företag och jobba på landsbygden.
Ofta låter det som att landsbygdspolitiken, liksom exempelvis utbildningspolitiken är ett politikområde. Så är det inte, i landsbygdspolitiken ryms åtskilliga – alltifrån barnomsorg och sjukvård till klimat- och näringspolitik. Det gör ibland att politiska förslag som lyfts fram hamnar under annan etikett och inte karaktäriseras som en landsbygdsfråga.
Vi kristdemokrater tror på de små gemenskaperna, det civila samhället, och vi vill ge dessa större kraft och utrymme. Allt för ofta förbises de ideella krafterna och initiativen i vårt samhälle, säkert beror det på att vi under lång tid har uppfostras till att tro att samhället är detsamma som staten. Så är det inte – samhället är något mycket mer. För svensk landsbygd är föreningarna, byalagen, församlingarna och de lokala initiativen grundpelare.
För oss kristdemokrater är subsidiaritetsprincipen central – beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Ju mer makt över sin tillvaro som den enskilde och familjerna själva har, desto bättre. Riksdagspolitiker ska exempelvis inte ha makt över vilken barnomsorgsform du väljer.
Förvaltarskapstanken måste genomsyra politiken. Vi människor har ett djupt moraliskt ansvar för den jord vi ärvt. Det är ett ansvar vi fått av våra förfäder och som vi lämnar vidare till våra barn och barnbarn. Ovärderliga kulturmiljöer och unika resurser i naturen får inte gå om intet. Samtidigt kan inte landsbygden betraktas som ett museum från en svunnen tid – det går och är nödvändigt att kombinera förvaltarskap med förnyelse.
Det ovan skrivna är några av våra utgångspunkter när vi formar vår politik på nationell, regional eller lokal nivå. Men för att vara väldigt konkreta. Här är några av de praktiska frågor vi drivit i Västervik, i länet och i riksdagen:
• Vi kämpar för att få en ambulanshelikopter till länet för att öka tryggheten i skärgård och glesbygd.
• Vi har lagt motioner i riksdagen om ett lokalt synsätt på strandskyddet.
• Vi har även motionerat i riksdagen om satsningar för en levande landsbygd där vi vill minska regelkrångel för jordbruket och ge möjlighet till bredbandsutbyggnad.
• Vi har varit med och drivit fram familjecentralen i Gamleby.
Vi kämpar, dessvärre i motvind, för att distriktssköterskemottagningarna på mindre orter i länet inte ska läggas ner.
• Vi protesterade mot att ambulansen i Överum togs bort. Genom landstingsalliansens påtryckningar kommer ambulansen i Gamleby finnas på plats dygnet runt och täcka upp i hela norra länet med de stora avstånden som finns.
• Vi motsatte oss stängningen av BVC i Ankarsrum.
Vi vill, på de sätt vi kan, vara med och stärka landsbygdens självförtroende. Dels för att det är livsviktigt för hela Sverige, dels utifrån den grund vi står på. Och visst ska vi ständigt, som parti och som enskilda politiker alltid idka självrannsakan – Vad kan vi göra bättre? Hur kan vi bli tydligare med våra budskap? Men ingen ska tvivla på att Kristdemokraterna är ett självklart landsbygdsparti.