Uppenbarligen har vår resonerande artikel om jämställdhet och föräldrars gemensamma ansvar för barnen väckt viss uppmärksamhet. Man kan undra varför.
Den kristdemokratiska grundsynen säger att kvinnor och män ska ha likvärdiga villkor, både formellt och informellt, för att kunna utveckla sin fulla potential. Jämställdhet är att båda könen får makt över sina liv, makt att forma sitt liv utifrån sina egna önskemål. Det är en viktig uppgift att undanröja traditionella föreställningar, fördomar, strukturer och juridiska hinder som försvårar och förhindrar jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta gäller familjeliv, arbetsliv och samhällslivet i övrigt. Det handlar inte bara om lagstiftning utan även om opinionsbildning och attitydförändringar.
Kristdemokratin står också för principen att beslut ska fattas så nära dem det berör som möjligt. Det föräldrar kan besluta om själva, det ska inte staten lägga sig i. Grundtanken om att familjen själv ska bestämma över barnomsorgen är för oss självklar. Men vi är också oerhört måna om att barn behöver vardagskontakt med både sin mamma och sin pappa.
Här uppstår en spänning och den kritiserar Ola Mårtensson och andra debattörer i uttryck som "radikalfeminism" och "socialliberal" används. Själva skulle vi snarare kalla oss realister. För vad tycker övriga partier? Ja, de flesta vill genomdriva omfattande tvångsdelning av föräldraförsäkringen ända upp till 50-50 procent, eftersom man inte vågar lita på att familjerna själva ska välja "rätt". I det läget är det knappast extremt att, som vi, nöja sig med att kvarstå vid nuläget.
Familjepolitiken är Kristdemokraternas signum, det är nog de flesta överens om. Familjerna ska själva få bestämmas så mycket som möjligt men vi kan inte stoppa huvudet i sanden och förneka verkligheten. De nuvarande två pappamånaderna är väl inarbetade och uppskattas av många. De är också ett stöd för många pappor gentemot arbetsgivaren, för att de ska kunna ta ut ledighet när barnet är litet. Därför bedömer vi det som bättre att acceptera pappamånaderna, på samma sätt som vi accepterar maxtaxan i barnomsorgen. Om inte kartan och verkligheten stämmer överens måste vi gå efter verkligheten!
Chatrine Pålsson Ahlgren
Gudrun Brunegård
Svar:
Å ena sidan hävdar debattörerna att Kristdemokraterna står för principen om att beslut ska fattas så nära dem det berör som möjligt och att familjen själv ska bestämma över barnomsorgen, å andra sidan beklagar de sig över att familjerna väljer fel. För det är vad man gör när man argumenterar för pappamånader. Alla kan motivera allt med att argumentera utifrån att man är realist. I detta sammanhang ställer man sig givetvis frågan om var gränsen går för hur många pappamånader som ska accepteras av en "realist". Jämna staplar i diagrammet över könens respektive uttag av föräldradagar eller frihet för familjen att själva välja utifrån sina önskemål och förutsättningar? Mer storebror staten på verandan, i sovrummet och köket eller mindre?
Ju fler profilfrågor som KD skakar av sig, desto mindre blir partiets existensberättigande. Förhoppningsvis vinner kampen för en socialliberal familjepolitik inget större gehör internt i KD. I stället för att anpassas och bli ett mittenparti som alla andra har Kristdemokraterna chansen att profilera sina redan tydliga ståndpunkter och utveckla dem. Det vore synd om den möjligheten inte tas tillvara.
Ola Mårtensson