Anders Ekholm från Rovdjursföreningen uttrycker i var sin replik (22/11) på min debattartikel samma åsikter som föreningen fört fram under flera års tid. Det finns ingen egentlig mening att hålla på att argumentera detta, vi kommer aldrig kan bli överens om detaljerna.
Svenska Jägareförbundet vill ha en klok och långsiktig förvaltning av de stora rovdjuren. Rovdjursföreningen vill ha en annan lösning. Vi tycker helt enkelt olika.
Genom att åsikterna skiljer sig så mycket – kring hur rovdjurens ska förvaltas – måste våra folkvalda till slut fatta ett beslut vad som ska gälla. Vilka lagar som ska styra och reglera rovdjursstammarna. Det är väl inget konstigt att människor vill få reda på vilka förutsättningar som ska gälla. Och för att man ska kunna planera sin verksamhet och sina företag vill man också ha en långsiktighet bakom besluten. Så att förutsättningarna inte ändras hela tiden.
Men Ekholm verkar hellre se att vi hamnar i ett tillstånd där ingenting händer förutom att vargstammen växer.
Effekten av detta har vi sett och upplevt på nära håll. Under de senaste åren har vi bland annat sett hur inställningen till varg har förändrats. Den senaste undersökningen i ämnet gjorde forskaren Camilla Sandström från Umeå Universitet. Hon slog i somras fast att acceptansen för varg minskar snabbt och att en majoritet av befolkningen vill ha vargjakt, samt att man inte ville ha fler vargar än vad som då fanns i landet.