I ett klassrum på Lunds universitet förklarade en lärare i kursen Freds- och konfliktvetenskap att det aldrig varit så illa i Östeuropa som historien gjort sken av. "Kommunismen är en god ideologi som inte alltid lyckats så väl i praktiken". Jag protesterade, fick ett syrligt svar och lämnade slutligen både klassrum och kurs med en from förhoppning om att läraren i fråga skulle ta sitt pick och pack och lämna Sverige för lite kommunism i praktiken.
I 2011 års World Value Survey svarade nästan var fjärde svensk i åldern 18-29 år det inte är så viktigt med demokrati. 21 procent kunde tänka sig att sälja sin röst för en blygsam summa pengar. 26 procent ansåg att det vore bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte ser sig nödgad att ta hänsyn till demokratiska val.
I en annan studie drog forskaren Valter Lundell slutsatsen att det i vissa akademiska sammanhang än i dag är tabu att koppla de historiska illdåden runt om i världen med den marxistiska ideologin, detta trots att kommunismen släckt fler människoliv än nazismen och fascismen tillsammans.
"Den som inte har varit socialist innan 40 års ålder har inget hjärta - den som är socialist efter 40 år har ingen hjärna" ska Winston Churchill ha sagt. Dessvärre verkar illusionen vara svårspräckt och förmågan att omvandla insikten till en avståndstagande handling otillräcklig.
Den nyligen frisläppte "Etiopienjournalisten" Martin Schibbey, som hyllade kommunismen ogenerat för inte så länge sedan, illustrerar saken väl. När frågan om hans eventuellt nyvunna insikter aktualiseras har samme Schibbey, som alltså suttit fängslad i en diktatur som dagligen förpestar människors vardag, svårt att klart och tydligt ta avstånd från allt vad frihetskränkningar heter. I ett långt blogginlägg förklarar och omskriver Schibbey när det i själva verket räckt med tre ord; "Jag hade fel". Brott mot mänskligheten gör nämligen lika ont i Sovjet och Nordkorea som i det etiopiska fängelset, be so sure.
Dessvärre verkar oförståndet ha lite att göra med ungdomlig naivitet. Av nämnda World Value undersökning framgår att gruppen med de antidemokratiska åsikterna inte saknar arbetet eller grundläggande utbildning i större utsträckning än andra. Inte heller åsiktsmässigt rör det sig om en grupp extremister, utan om människor med åsikter som sträcker sig över hela det politiska landskapet.
Intressant i sammanhanget är dock att 97 procent av de äldre respondenterna i undersökningen värdesätter demokratin mycket högt. Varför det förhåller sig såhär besvarar inte undersökningen. Sannolikt är dock att äldre generationer inte tar demokratin för givet som dagens unga. Den som vet vad som finns att förlora har lättare att visa ödmjukhet och att ta avstånd och minnas det som hänt, och fortfarande händer.
I Sverige talar vi sällan om kommunismens brott, och om vi gör det sker det inte sällan med ett överslätande "fel i praktiken-resonemang". Det är i sig inte något nytt fenomen. Den som saknar kunskap saknar kontroll. Den som saknar kontroll saknar ansvar och därmed skuld. När Marx talade om kommunismen på ett teoretiskt plan visste han inte bättre. Men vi har en skyldighet mot alla de som torterats, avrättats, tvingats svälta eller arbeta ihjäl sig i läger. En skyldighet att inte romantisera eller ursäkta. Vi måste veta bättre, nu när vi vet.