Innan jul, efter att kommunfullmäktige beslutat att höja en rad avgifter för våra gamla samt införa en ny avgift på rullatorer, skrev undertecknad ett debattinlägg mot detta. Då kommunalrådet Harald Hjalmarsson inte vill debattera sin övergreppspolitik mot vår kommuns barn, unga och gamla, steg Sverigedemokraterna in som trogna försvarare. Nu när SD:s debattörer verkar flämta mot sargen stiger en ny försvarare in, Jan Stepán.
Stepán maler i sitt inlägg den 8 mars på med det gamla vanliga tugget, dels om hur stort problem det är med att vissa lever på socialbidrag (inte att dem tvingas göra det), dels om vår stora statsskuld och så avslutningsvis med tillskrivning av åsikter, som att vi socialister vill "låna och låna - tills välfärden går i konkurs".
Först kort om socialbidrag. Både SD och nu Stepán har försökt få det att låta som att vi säger att det är bra att en del tvingas leva på socialbidrag. Detta är inte alls frågan, bara att det inte är ett stort ekonomiskt problem för Sverige. Socialbidrag tillsammans med bostadsbidrag uppgår inte till mer än 0,5 procent vardera av Sveriges BNP, så enkelt är det bara. Vad vi också sagt är att man inte kan diskutera ekonomi på ett vis där man bara ser socialbidrag som en kostnad. Klart det är bättre när invånare arbetar, men inte går man på socialbidrag för att man har ett jobb? Det är inte relevant i sammanhanget. Att sänka bidrag och a-kassa (som är en försäkring inte ett bidrag) stryper endast efterfrågan, det vill säga. färre kan handla och fler blir arbetslösa.
Stepán kallar det för en "populistiskt sataniskt listigt uttänkt lögn", god kristen som han är, när vi socialister säger att vi i praktiken inte har någon statsskuld. Stepán hävdar att "ekonomiska fakta talar sitt tydliga språk" dock utan att redovisa sådana fakta.
I Finansdepartementets budgetproposition: Prop 2010/2011 redovisas en nettoskuld på minus 735 miljarder kronor för den offentliga sektorn år 2011. Vad innebär en nettoskuld på minus 735 miljarder kronor annat än att vi har en fordran på just 735 miljarder kronor?
Om man som alla nedskärningspolitiker endast bedömer den offentliga sektorns finansiella läge utifrån att betrakta vår bruttoskuld och strunta i att ställa den mot våra finansiella tillgångar ja då borde ju alla företag och alla personer som har lån vara luspanka. Vilka är det då som far med lögn och försöker dölja myntets andra sida när slakt av barnomsorg, skola, äldrevård och pensioner motiveras med att vi "måste betala av på vår statsskuld"?
Vi har heller aldrig krävt att kommunen skall låna, något vi knappast behöver kräva då detta är just precis vad Hjalmarsson gör, rätt mycket dessutom.
Vad vi krävt och kommer fortsätta kräva är att regeringen Reinfeldt skall sluta betala av 105 miljarder årligen på vår låtsasstatsskuld och i stället investera i välfärd, infrastruktur och bostadsbyggande inte bara här utan i alla kommuner. Något som skulle vara bra mycket nyttigare.
Avslutningsvis skriver Stepán att det "blir som i Grekland" om man skulle göra som vi vill. Sverige hade 2011 en bruttoskuld på 36,8 procent av BNP. Maastrichtkravet säger att bruttoskulden inte får överstiga 60 procent av BNP.
Att ens jämföra Greklands situation, som knappast beror på "för generös" välfärd med vår, säger ju en del om vilken förståelse man har av världen.