Efter en intensiv röstfiskeskampanj - mer lik budgivning mellan försäljare än politisk strid mellan partier - är valet 2010 förbi. Utgången blev ännu en seger för den under Reinfeldts moderater ledda högeralliansen. Valet innebar också att ett nytt högerparti, Sverigedemokraterna, tog plats i Sveriges riksdag. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan den allmänna rösträttens införande.
För oss socialister är detta knappast förvånande, snarare väntat. Inte på grund av att regeringen mellan 2006 och 2010 gjort "ett bra jobb", "klarat krisen" eller annat struntprat som påståtts i dess propaganda. Detta har man verkligen inte gjort, tvärt om! Krisen har fullständigt betalats av arbetarklassen genom massarbetslöshet, nedskärningar av välfärden och lönesänkningar. Banker har räddats med skattepengar, aktieutdelningarna har slagit rekord och skatterna sänkts enormt för höginkomsttagare. Med detta i åtanke måste valet 2010 betraktas som historiskt, aldrig tidigare har en så arbetarfientlig regering kunnat ta hem två val i rad, under en djup ekonomisk kris. Aldrig tidigare har socialdemokratin fumlat bort ett så lysande läge att flytta fram positionerna, aldrig någonsin under hela sin historia.
Socialdemokratins hela strategi gick ut på att försöka vinna valet genom att spela efter motståndarnas regler på deras planhalva. I stället för att bli ett val mellan två olika politiska vägar blev det ett val mellan personligheter. Valet stod mellan två block med i princip samma politik. Skillnaden mellan regeringens och "oppositionens" budget våren 2010 var endast fyra miljarder kronor, vilket i statsbudgetmått är som ett val mellan att ta en fika eller att inte ta en fika.
Valet gällde därmed inte vilket sorts samhälle vi skall leva i, utan vem vi har "mest förtroende" för.
De som varken kände förtroende för Reinfeldt eller Sahlin kunde knappast gå till Vänsterpartiet då de sålt allt som kunde ha gjort dem till ett alternativ för att "få vara med". Detta menar vi är den avgörande anledningen till Sverigedemokraternas intåg i riksdagen.
Vilka blir då detta vals konsekvenser och vilka utmaningar väntar det arbetande och arbetslösa folket i Sverige?
Till sitt innehåll kommer inte detta val betyda något nytt. Den marsch mot ett hårdare klassamhälle, med massarbetslöshet, lägre löner, osäkra anställningar, sämre välfärd, ökad kriminalitet, ökat missbruk (av båda lagliga och olagliga droger) och ökad otrygghet i stort kommer att fortsätta - i ökat tempo.
Denna utveckling är ett utryck för den strid mellan de som allt har och oss som inget har.
Denna strid har under de gångna 20 åren letts av våra motståndare och skett på tre fronter; på våra arbetsplatser, i våra välfärdssektorer och i våra bostadsområden.
Det enda som kan vända denna utveckling är att vi som drabbas av försämringarna bjuder motstånd på de fronter där försämringarna sker.
Den nödvändiga lärdomen vi alla måste dra och utgå ifrån är att det inte finns några räddare. Ingen kommer utifrån och räddar oss, vi måste själva ansvara för att rädda varandra och genom det även oss själva. Vi måste återorganisera vår egen motståndsrörelse - arbetarrörelsen.
Alternativet är att fortsätta luta oss tillbaka, rulla tummarna och låta de som redan har allt ta ännu mer. För det kan vi vara säkra på, för att få ett sämre liv med sämre arbetsförhållanden och sämre välfärd (skola, sjukvård, omsorg, a-kassa, sjukersättning och pension) behöver vi inte lyfta ett finger.
Västerviks Socialistförening gick för andra gången till val på parollen "Inga fler nedskärningar", detta gjorde vi under namnet Socialisterna - Välfärdspartiet.
Vi blev i valet 2010 den enda falang av arbetarrörelsen i Västervik som inte backade. Vi håller våra positioner med fasthet och gick till och med framåt några små steg.
Politikerna från de andra partierna kommer nu att gömma sig i fyra år tills nästa valcirkus drar igång. För oss, som har vårt mål fast satt i arbetarrörelsen återuppvaknande fortsätter det arbete vi alltid bedriver. Vi finns för att organisera motståndet nära dig, på arbetsplatserna, i välfärdssektorerna och i bostadsområdena.