Den 30 juni 2011 behandlade Västerviks kommunfullmäktige frågan om Björn Ulvaeus planer för byggnation på Slottsholmen. Frågan har debatterats mycket i vår kommun, inte minst bland kommunmedborgare. Denna text handlar inte om Slottsholmen.
Långt senare på dagordningen, samma möte, behandlades frågan om Strategisk plan 2012-2014. Den strategiska planens kärna är kommunens budget. Frågan kan beskrivas som 100 gånger viktigare än vad som kommer att byggas på "Holmen" men har inte upptagit en hundradel av den uppmärksamhet som Holmen givits, varken av politiker, press eller medborgare.
Det fanns vid mötet fyra förslag till budgetar för kommunen. Ett från de borgerliga partierna som inget annat innebär än en fortsättning på Hjalmarssons antisociala äventyrspolitik med nedskärningar och privatiseringar av kommunens välfärdsområden. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hade varsitt tarvligt försök att leka opposition på Hjalmarssons planhalva av politiken. Med samma ledstjärna "budget i balans", samma politiska konsekvenser i form av nedskärningspolitik, fast med andra prioriteringar.
Det fjärde förslaget kom från Socialisterna - Välfärdspartiet (SP). SP blev för ett år sedan omvalt med stärkt mandat att fortsätta att försvara välfärden och bekämpa Hjalmarssons nedskärningspolitik.
I arbetet med att ta fram vår budget besökte vi ett flertal kommunala arbetsplatser för att diskutera våra förslag. De krav personalen reste tog vi med. Förslaget lämnades i god tid in till kommunens tjänstemän. Våra politiska mål var tydliga, att bekämpa arbetslösheten genom offentliga jobb, att förbättra kommunmedborgarnas välfärdsservice och att förbättra välfärdsarbetarnas arbetsmiljö.
Att agera offensivt och göra detta kostar såklart och vi utarbetade en egen finansiering via användning av befintliga offentliga överskott och utökade statsbidrag till kommunerna. Kortfattat skulle vår budget kunna genomföras i alla Sveriges kommuner denna väg.
Debatten som ägde rum kring frågan var på många sätt inget annat än ett tragiskt skådespel där den borgerliga majoriteten och "oppositionen" anklagade varandra för samma sak, att inte ha en "budget i balans". Som om detta vore ett politiskt mål i sig?
När det var dags för röstning valde kommunfullmäktiges ordförande Conny Tyrberg att inte låta SP:s förslag tas upp till omröstningen, så vida vi inte var beredda att införa en höjning av kommunalskattesatsen på mer än tre kronor i vårt förslag. Siffran tre kronor kom från Hjalmarsson som fortfarande inte begrep vårt förslag, efter en omfattande ekonomisk genomgång. Det var helt enkelt Hjalmarssons tolkning av vårt förslag som upptogs som villkor av Conny Tyrberg (C), en tolkning som vi låter stå för Hjalmarsson själv.
Vad säger då allt detta? Jo, antingen skall man i Västerviks kommun tycka som Hjalmarsson och hans moderater, tramsa efter dem som "oppositionen" eller så får man inte lägga förslag.
Det hela är en förolämpning mot all form av parlamentariskt och demokratiskt arbete. Själva poängen med att ha ett parlament med olika partier är att föra olika sorters politik, baserad på olika intressen i samhället.
Socialisterna har ett tydligt mandat från kommunmedborgarna, att inte rösta för några nedskärningar eller privatiseringar av kommunens välfärdsområden.
Detta mandat har av Hjalmarsson och Tyrberg ogiltigförklarats och med det även över 700 medborgares röster. På grund av detta har vi valt att överklaga Tyrbergs beslut att inte ta upp vårt förslag till omröstning.