Vi säger stopp! Stopp till kommunens besparingar som kommer att drabba dem vi älskar mest av allt, våra barn!
Skollagen står över kommunens beslut. Den föreskriver att ”barnets bästa ska vara utgångspunkt för all verksamhet” (1 kap § 10)
Den första frågan vi ställer oss är: Hur medverkar kommunens beslut om nedskärningar i förskola och skola till barnets bästa? Om kommunens beslut inte medverkar till barnets bästa är kommunens nedskärningar ett lagbrott.
Fortsättningsvis står det i Skollagen kapitel 8 § 2 att: ”Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet.”
Föreskolepersonal från olika förskolor i kommunen har i olika insändare och artiklar uttalat tydligt att de är djupt oroade för hur de ska kunna garantera våra barns säkerhet, barnens utveckling samt barnens måluppfyllelse om kommunen genomför sina nedskärningar. Det står i Skollagen 8 kapitel 8 §att: huvudmannen ska se till att barngrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen ska erbjudas en god miljö.
Vi har alla läst insändaren i Västervikstidningen från den 16 februari 2013 där signaturen ”Pedagog i förskolan sedan 28 år” beskriver hur förskoleverksamheten kommer att se ut inom en snar framtid när kommunens nedskärningar träder i kraft. Pedagogen beskriver att utevistelse kommer att upphöra, föräldrar kommer att mötas av beskedet att deras barn har skadats, gått en längre tid med blöt blöja, varit ute utan ytterkläder och att barn med särskilda behov inte kommer att kunna få den hjälp de har rätt till.
Det är kommunfullmäktige och kommunstyrelsen, som kommunens högsta ledning, som har det yttersta ansvaret för att skollagen följs. Som huvudman för förskola och skola ska fullmäktige ge förskolorna och skolorna sådana resurser som behövs för att barnen och eleverna ska kunna utvecklas och nå läroplanernas mål. (Skollagen 2 kap 8§)
Hur är barnens och elevernas möjligheter idag att nå läroplanens mål? Hur tror kommunledningen att resursminskningen påverkar våra barns möjligheter att utvecklas och nå målen?
Kommunen informerar gladeligen om satsningar såsom en södra infart och en eventuell färjetrafik. Då finns det tydligen ekonomiska underlag för att genomföra detta.
Vilka får stå tillbaka för att det ska kunna bli en södra infart och en eventuell färjelinje. Jo, våra barn!
Vi säger nu: Stopp! Tänk om och tänk på våra barn. När våra barn drabbas, drabbas även hela vårt samhälle. Hur ska vi känna livskvalitet i Västervik om kommunledningen prioriterar bort oss som bor här? Vilka vill flytta hit när det är invånarna som får betala för kommunledningens ekonomiska inkompetens? Hur blir Västerviks anseende i Sverige, om vi måste föra saken vidare till riksmedia och Skolinspektionen?
Vi kräver att de ansvariga för resursfördelningen i kommunstyrelsen träder fram och talar om vad våra barn har gjort för att utsättas för detta. Hur ska våra barn finna ”lust att lära” när de inte får ”rätten att lyckas”?