Turen har kommit till det fjärde skrået, till bönderna. Det skrå som jag representerar. ”Men han är ju inte bonde!”, utbrister du kanske och det med all rätt. Samtidigt förhåller det sig så att ordet bonde som har sitt ursprung i isländskan, betyder ’fast boende’ och mer ofta benämns som lantbrukare. Det är i denna vidare benämningen, av de som brukar landsbygdens resurser – ”landsbygdsbrukare”, som vi här i Tofvehult känner igen oss. Med utgångspunkt från sin kärnverksamhet tänker dagens lantbrukare ”utanför båset” och låter sig inte begränsas av det traditionella lantbrukets inkomstslag. På så vis kan de möta en omvärld i ständig förändring. Faktumet att allt fler lantbrukare växlar över till besöksnäringen gör bara att likheterna blir ännu tydligare. Andra faktorer som förenar, är våra dagliga utmaningar. Det kan gälla anpassningen till de fyra årstiderna, logistikproblematik, ekonomistrategiska beslut och säsongsrelaterad efterfrågan.
Tankarna går osökt till bardomens familjespelsdrabbningar. Det var då vi erövrade världen i Risk, blev fastighetsmagnater i Finans eller längtade efter att bli ägare till det åtråvärda slottet i Bondespelet. Allt var möjligt och eftersträvansvärt. Idag känns tanken på världsherravälde synnerligen oattraktiv och ett multipelt fastighetsägande passar inte min läggning. Jag känner mest igen mig i det sistnämnda. I Bondespelet var de stora frågorna; När skall jag så och skörda? Vilka grödor kommer att ge bäst avkastning - korn eller havre? Skall jag satsa på skogen, eller? Vis av erfarenhet undvek man att investera alla sina slantar i samma gröda, till exempel potatis. För plötsligt kunde du överraskas av ”händelsekortet” med texten; ”Stark frost: Potatisen fryser bort”.
Med stor frustration tvingades du då se dina stora investeringar gå förlorade på ett ögonblick.
En parallell till vår kafévärld skulle vara ett kort med texten; ”På grund av ändrade klimatförhållanden upphör all kaffeproduktion”. Så visst känns det vettigt att sprida risken med olika ”grödor” i backen för att möta ändrade förhållanden (missväxt och frostnätter) eller kraftigt påverkad efterfrågan (”Forskarna är eniga; Potatis är giftigt – ät ris”).
När jag tänker efter så finns det en hel del områden som förenar vår verksamhet och den traditionella lantbrukaren. Växelbruk bryter gamla vanor med ny växtkraft som resultat, gödningen ger energi och erfarenhetsutbytet brukare emellan är en källa till kunskap. Farfar sa att jorden ”skall vara svart” över vintern. Jag drar parallellen till den efterlängtade vilan och reflektionen. Det är med stor respekt för alla lantbrukare som jag erkänner att ett par hästar, två getter, en bagge, höns, en tupp, marsvin, en kanin, katter och en hund inte är tillräckligt, för att vara bonde ”på riktigt”. Likväl bedriver vi båda landsbygdsbaserade företag som måste hantera en verklighet, långt ifrån stadens bekvämligheter.
Med förhoppning om ökad legitimitet som skrårepresentant kommer jag stolt dela med mig av min historiska bakgrund, i nästa krönika. Det blir en riktig rövarhistoria! Hälsningar, ”besöksnäringsbonden” Peter.