I en ekonomisk kris så är det sämsta man kan göra att bränna ut och förminska det humankapital man har.
Människor är inga maskiner, utan varelser som reagerar känslomässigt på både positiva och negativa stimuli. Med alla sparbeting som nu haglar över verksamheterna, så skapas en undergrävande stämning som riskerar att få allvarliga konsekvenser för kommunmedborgarnas förtroende för den kommunala institutionen. Följderna blir lätt minskat engagemang och ökad psykisk och fysisk ohälsa. Att arbeta upp ett förtroendekapital hos kommunens medborgare tar tid, men att rasera det samma kan gå blixtsnabbt.
I strategisk plan så pratar vi mycket om att vårda humankapitalet, genom att vara en kommun som är en attraktiv arbetsgivare med hög kvalitet på kärnverksamheterna. Vi måste hantera den ekonomiska situationen på ett balanserat och klokt sätt, så att ambitionen om en attraktiv arbetsgivare med hög kvalitet, inte bara blir tomma ord utan innehåll och verklighetsförankring.
2008, 2009, 2010 och 2011 så har boksluten visat negativa resultat.
Enligt kommunallagen så skulle kommunen återställa 2008:s underskott 2011 för att inte bryta mot densamma. Med preliminärt 77,6 miljoner i förlust 2011, så kommer vi mycket långt ifrån ett återställande.
Den totala förlusten landar någonstans mellan 110 och 120 miljoner på fyra år. De åtgärder som är beslutade kommer att ge mycket liten effekt på 2012. Vi kommer bara att se delårseffekter, vilket innebär att prognosen för 2012 också ser ut att ge ett betydande underskott.
Vi har under många år haft en för stor överrock och arbetet med att anpassa den kommunala organisationen och verksamheten har inte kommit igång rättan tid. Det finns en inbyggd tröghet i den kommunala institutionen som kräver ett mycket tydligt ledarskap med rak kommunikation.
Det ekonomiska läget har ett antal orsaker, allt från konjunkturläget, minskning av kommunens invånare antal, kraftiga elevminskningar inom skolan, en underbemannad ekonomifunktion, samt omorganisationer som inte gett den effekt som man hoppats och trott på.
Med den oro som finns ute i Europa, med många länder som har allvarliga underskott i sina ekonomier, så är risken att vi återkommande får revidera ner skatteprognoserna i vår kommun.
Det skulle kunna förvärra läget ytterligare. För att försöka vända trenden av underskott i kommunens kassakista, så har kommunfullmäktige minskat ramarna för de olika nämnderna. Mindre pengar till skola, omsorger, kultur och fritidsverksamheter med mera.
Om minskad ram till skolan innebär kvalitetssänkning i skolan, med lärarlösa lektioner, färre specialpedagoger, mindre resurser till barn medsärskilda behov, så lär följderna på sikt bli allvarliga, med ökade sociala kostnader.
Det går inte att brutalt spara på barn och ungdomar.
Vi måste sänka våra kostnader med 150 miljoner per år, alternativt höja inkomsterna med motsvarande, för att få kommunens ekonomi i balans. Det ena utesluter dock inte det andra.
En skattehöjning får inte vara en helig ko. Vi i Folkpartiet har redan under hösten internt i alliansen, förklarat att vi ställer oss positiva till en skattehöjning och gör nu det också offentligt i denna debattartikel.
En skattehöjning får inte innebära att vi sätter oss ner med armarna i kors, utan kommunens arbete mot effektivare finanser måste fortsätta.
En skattehöjning skulle dock i det här läget ta bort de allvarligaste konsekvenserna, på framförallt skola och barnomsorg, tills ekonomin är i balans.
En balans som kommer att ta ett antal år att rätta till, med tanke på tidigare års underskott.