Det råder enighet om värdet för kommunen och medborgarna av en god skola med hög måluppfyllelse vad gäller elevernas färdigheter och kunskap. Vad som skiljer är synen på vägen dit.
Det är riktigt att Västervik under flera år kommit sämre ut vad gäller kvalitet i form av skolresultat i förhållande till jämförbara kommuner eller landet.
Fakta är också att vi har högre kostnader för skolan per elev eller barn. Kommunen jämförde 2012 kostnaderna i den mest systematiska genomgången någonsin baserat på statistik för 2011. Hela fullmäktige kunde delta. Intrycket var att det därefter rådde bred enighet om möjligheten till sänkta kostnader.
Låt oss påminna om några siffror: Grundskolan var 13 procent dyrare per elev än Vimmerby, vilket motsvarar 35 miljoner, och i förskola sex år låg våra kostnader på 2,7 gånger nivån i bästa jämförbara kommun, vilket motsvarar 19 miljoner. Om jämförelsen görs med bästa eller näst bästa kommun så indikerades en potential i intervallet 80-120 miljoner för hela barn- och utbildning. Mats Hugossons uppgifter om kostpersonalen ändrar inte helhetsbilden, då det rör kanske fem miljoner eller fyra till sex procent av totalen. Bilden som framträder relativt andra kommuner är att mer resurser per elev gett sämre resultat. Ett orimligt förhållande tycker vi. Västerviks skattebetalare verkar ha ett dåligt avtal med kommunen och dess skolor.
Kommunen har en lagstadgad skyldighet att återställa tidigare underskott. Då är det helt nödvändigt att prioritera ekonomin och få kontroll på kostnaderna. Förhållandet har påpekats av både kommunens egna revisorer och de externa. Det är då svårt att undvika skolan, en av kommunens största kostnadsposter på cirka 40 procent, och som själv bidragit med 25 eller 39 miljoner till de senaste årens underskott, beroende på hur man räknar. Gunnar Iselau skriver att 2012 ger ett stort överskott. Ja, men rensat för engångsposter återstår bara ett litet plus. Arbetet med att anpassa kostnaderna måste därför föras i hamn.
Initiativtagarna till skoldebatten har en enkel lösning. Fortsätt med en ännu starkare dos av det som hittills inte fungerat – högre kostnader. Men utan att förklara varför receptet ska leda till resultat just denna gång. Själva ser vi det som lite mer komplicerat. Är det verkligen endast en ren resursfråga när exempelvis antalet elever i grundskolan minskat med 35 procent på tio år och hela skolbudgeten samma tid ökat med 19 procent? Vi tror lösningen i första hand måste sökas i att rensa bland lärarnas mångfald av uppgifter och tydligare prioritera färdigheter och kunskap, innan mer pengar kan ge betydande effekt.
Med ansvar för hela kommunen tvingas vi till obekväma, men nödvändiga, beslut. Vi är tydliga med att beslutade förändringar så lite som möjligt ska drabba de som är brukare av verksamheterna. Fokus ligger på att effektivisera, främst den centrala administrationen, till förmån för själva verksamheterna. När vi är trygga i att vi definitivt etablerat kontroll över våra kostnader kommer vi att vara villiga att prioritera mer resurser till en skola som är än tydligare fokuserad på bättre resultat hos våra elever. Vi tänker hålla oss fortsatt uppdaterade och lyssna på både de berörda och verksamheterna.