Vi vill driva en politik för rättvisa
"Det finns ett brett folkligt stöd för att prioritera skattehöjningar framför försämrad välfärd", skriver Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly och Västerviksvänsterns ordförande Magnus Stavbom, i debattartikeln nedan. Detta är en replik på Carl-Erik Bladhs debattartikel i VT den 19 oktober.
Foto: JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Göran Hägglunds populistiska utspel om verklighetens folk lär bara vara det första i en lång rad av desperata försök från småpartierna i regeringen att profilera sig själva på
alliansens bekostnad.Vänsterpartiets ekonomiska politik utgår från att välfärden ska byggas ut, arbetslösheten bekämpas och klyftorna i samhället minska. Ett butiksbiträde får 169 kronor mer med
regeringens skattepolitik än med vår. Efter att man räknar in avgifter till fack och a-kassa har han 180 kronor mer i månaden med vår politik än med
regeringens. En pensionär med 14 000 i pension får 602 kronor mer i månaden med vår skattepolitik. En montör på Volvo får en skattehöjning med vår
politik. Även om man räknar med fackavgift och
a-kasseavgift minskar denna montörs ekonomi med 226 kronor i månaden, men om han blir arbetslös ökar a-kassan med 3 358 kronor.Det finns ett brett folkligt stöd för att prioritera skattehöjningar framför försämrad välfärd. En stor undersökning som Sveriges Kommuner och Landsting har låtit göra visar att nio av tio föredrar bättre kvalitet i vård, skola och omsorg före sänkt skatt. Åtta av tio säger: Höj skatten om det behövs. Var fjärde svensk tror enligt Välfärdsbarometern att de måsta byta boende eller livsstil inom sex månader om de förlorar jobbet. I sådana tider av ekonomisk osäkerhet prioriterar allt fler pålitliga trygghetssystem framför ytterligare skattesänkningar.Vänsterpartiet har inget förslag om
avskaffande av utgiftstaket i vår budgetmotion. Vi har inte heller något krav på att ändra budgetreglerna. Däremot föreslår vi att riksdagen säger nej till
regeringens förslag till
nivå på utgiftstaket.Vi sa när vi gick in i det rödgröna samarbetet att vi ställer upp på det
regelverk som gäller för den ekonomiska politiken. Det gäller fortfarande. Vi föreslår inte att staten ska låna mer än vad regeringen gör, mer än marginellt. Men det hindrar oss inte från att ha en egen åsikt. Vi anser att regelverken är skadliga eftersom de
försvårar krisbekämpning.På en punkt är vi dock helt överens med Carl-Erik Bladh. Arbetslösheten, skatterna och socialförsäkringssystemen kommer att bli de stora frågorna i valrörelsen. De växande klyftorna och de känslor av ilska, missnöje och oro som de för med sig är det stora problemet i Sverige i dag. Vi vill vända utvecklingen och driva en politik för rättvisa. Det är här den stora skillnaden mellan
regeringen och oppositionen finns. De vill ha större klyftor. Vi vill ha mindre. Ett samhälle med stora klyftor blir ett hårt samhälle. Men hur blir det då med eftergifterna? Vilken politik en rödgrön regering kommer att gå till val på bestäms inte bara av vad som händer i riksdagen utan minst lika mycket av vad som händer utanför den. Många tycker att pensionärer inte ska betala mer skatt än löntagare och vill ha or-
dentliga försäkringar som ger trygghet för arbetslösa och sjuka. Om de organiserar sig och ger röst åt sina åsikter så ökar chanserna för att en rödgrön regeringsplattform innehåller rättvisa skatter och rejäla försäkringssystem. Därför är det långt ifrån självklart att Vänsterpartiet kommer att få göra störst eftergifter i det rödgröna samarbetet. Det handlar om styrkan i våra krav utanför riksdagen. Där kan alla påverka genom att stödja Vänsterpartiet så att en ny rödgrön regering står för så rättvisa och solidariska förslag som möjligt.