Moderaterna i södra delen av Kalmar län bildar gärna region med Skåne, Kronoberg och Blekinge. Vi blickade inledningsvis söderut mot Karlskrona och Blekinge, men också västerut mot Växjö och Kronoberg. Nu har våra blickar också vänt sig mot Malmö och Skåne. Att bilda region med Östergötland framstår inte längre som ett alternativ för de södra delarna av Kalmar län.
Landstinget i Kalmar län har gått ut med en remiss där man föreslår att länets kommuner skriver en avsiktsförklaring om att ingå i en sydsvensk region och det stärker givetvis vårt ställningstagande om att Skåne är alternativet. När det gäller tidpunkten föreslår vi att regionbildningen sker redan 2015.
Globaliseringen innebär att nya krav ställs på de politiska styrformerna. Vid sidan om de traditionella välfärdsuppdragen skola, vård och omsorg ställs nu också krav på förmåga och mandat på att fatta lång- och kortfristiga beslut i centrala tillväxt- och utvecklingsfrågor. Många av dessa uppgifter har tidigare handlagts på statlig nivå. Då specialiseringen förfinas och varje regions behov blir alltmer specifik krävs ökad beslutskraft på regional nivå.
Sambanden mellan regionförstoring och ekonomisk tillväxt är klarlagda, storleken har betydelse. Sverige har på 35 år gått från 200 arbetsmarknadsregioner till ett 80-tal. Om 20 år bedömer man att de är färre än 60. I Kalmar län är antalet arbetsmarknadsregioner nu fem. Om några år är den siffran troligtvis två. Att förena regional tillväxt med hållbar utveckling är en stor utmaning. Mycket talar för att de som lyckas med detta skaffar sig viktiga konkurrensfördelar på lång sikt. Alla utredningar har som utgångspunkt att en ny geografi ska vara funktionell. Men eftersom många samhällsfunktioner har sin egen geografi och logik måste resultatet bli en kompromiss. I takt med att kommunikationerna förbättras och regionförstoringen fortsätter blir antalet arbetsmarknadsregioner färre. Byggklossarna i en ny regional struktur borde därför rimligen vara morgondagens arbetsmarknadsregion, det vill säga hur människor och företagens vardag ser ut.
Beslut skall tas på den mest effektiva nivån, regionaliseringen handlar inte om att förstärka en nivå på någon annans bekostnad. Kommunerna är till exempel bäst skickade att ta ansvar för den verksamhet som är lokal, det innebär inte att de behöver slutföra den. Staten ansvarar för hela landets utveckling och är bäst lämpad att säkra lagar och förordningar följs, att medborgarna behandlas likställt. Däremot är det uppenbart många utvecklingsfrågor som inte längre kan lösas enbart av den enskilde kommunen eller staten ensam. Det handlar om frågor som är av sådan art att de kräver en regional anpassning, samordning, avvägning och prioritering.
Nu handlar det om att gå vidare utifrån såväl fakta och analys som identitet, ideologi och övertygelse. Omvärlden står som sagt inte still och hos länets grannar pågår diskussion om hur landets framtida administrativa geografi och regionala mobilisering lämpligen bör utformas för att kunna möta dagens och framtidens krav och möjligheter. Frågan är om vi i Kalmar län kan enas om att ta initiativ för att påverka utfallet av regiondiskussionen i vår del av landet.