Viktig rapport kan lära politikerna mycket
Vad är viktigast? Är friår och kunskapslyft viktigare än fungerande sjukvård? Foto: Robert Ekegren/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den artikeln - och rapporten, som finns att ladda ner på www.globalutmaning.se/cldoc/419.htm - borde vara obligatorisk läsning för alla politiker och för alla som intresserar sig för frågor om välfärden i framtiden.
De nio författarna utgör Global Utmanings välfärdspanel och spänner över ett vitt fält både yrkesmässigt och när det gäller infallsvinklar och perspektiv. De bidrar med var sitt avsnitt i rapporten.
Bland dem finns Sacos ordförande Anna Ekström, juridikprofessorn Lotta Vahlne Westerhäll och magasinet Neos chefredaktör Sofia Nerbrand.
Anna Ekström konstaterar i sitt bidrag att dagens välfärdssystem är utformat för att passa gårdagens samhälle, "ett samhälle där man arbetade heltid och tillsvidare och där det fanns skarpa gränser mellan väl definierade storheter som barndom, studier, förvärvsarbete, egenföretagande, sjukskrivning, arbetslöshet och pension".
Det är en skarpsynt iakttagelse. I ett samhälle där full sysselsättning är ett minne blott hamnar alltfler helt utanför välfärdssystemen eftersom de inte passar in i systemmallarna. Om man en gång lyckats ta sig in på arbetsmarknaden - även om det bara är för en kort tid - så är man kvar på insidan av systemet och kan utnyttja de möjligheter som finns. Den som aldrig ens lyckats ta sig in på arbetsmarknaden har inte de möjligheterna utan tvingas stanna kvar utanför - ett välfärdsstatens Moment 22 som inte löses genom att man trixar med ersättningsnivåer eller ökar kontrollmöjligheterna.
Välfärden har blivit digital, skriver panelen. Antingen är man inne eller också är man ute, Inga mellanlägen finns längre.
Ett annat stort problem - kanske det allra största - är att så många människor försörjs via välfärdssystemen. Jan Edling, med förflutet som utredare inom LO där han slutade för ett drygt år sedan efter att ha kritiserat innehållet i en LO-rapport om arbetslöshet, skriver att 45 procent av de offentliga utgifterna går till att försörja människor som borde kunna försörja sig själva. Till sådant finns det pengar - tänk bara på friåret -- medan de grundläggande välfärdsfunktionerna fungerar allt sämre.
Den tillträdande regeringen har haft hög svansföring när det gäller jobben. Fler ska ha jobb och färre ska vara beroende av bidrag, är det budskap man gick till val på, och vann valet på. Nu återstår det att se om Fredrik Reinfeldt och hans koalitionskamrater vågar ta tag i de riktigt stora utmaningarna: de enorma och kostsamma offentliga system som gynnar bidragsberoende och missgynnar arbete. Om så sker så finns det hopp. Om inte kommer välfärdsstaten att kollapsa.