På ledarsidan i VT den 9 mars kunde man läsa att "Kyrkorna ska inte behöva be om ursäkt för att de finns till", och det må så vara, men vad de behövde be om ursäkt för är att de berättar sagor och påstår att det är sanna historier de kommer med. Någon grund för det finns naturligtvis inte, det de stödjer sig på är texter i Bibeln, men det som finns att hämta där är ju endast cirkelbevis, det vill säga ett antal påståenden som stödjer sig på varandra utan någon referens till verkligheten. Bibeln är i detta avseende snarast att betrakta som sin tids "Bröderna Grimms Sagor", en antologi hämtad ur tidiga, muntliga berättelser och myter och sett ur den synvinkeln är det ju en värdefull källa som bör tas för vad den är och inte misstolkas på det sätt som de religiösa ledarna gör, sannolikt med syftet att klamra sig fast vid den maktposition som de lyckats kapa åt sig.
Till det stolligaste i Bibeln hör naturligtvis skapelseberättelserna med tillhörande gudar och det kan vara lämpligt att försöka bena upp deras ursprung. Det bör observeras att stolligheten inte var ursprunglig, den består i att dagens religiösa ledare håller fast vid uppfattningar tillkomna under en tid då ingen ännu anade att jorden var rund eller att solar och planeter följer fysikens lagar.
När vi människor rest oss på två ben och lärt oss att kommunicera med varandra, vad var då naturligare än att vi ganska snart började fundera över vår tillblivelse och omvärldens natur. Det var säkert en bra överlevnadsstrategi. Om detta skedde redan när vårt medvetande dominerades av reptilhjärnan eller långt senare när det talade språket tagit form är oväsentligt, någon gång måste någon undrat över vad sol, måne och stjärnor var för konstiga ting som inte ramlade ner som allt annat man inte höll i, där fanns alltså plats för okända väsen som höll ihop det hela, och gudar skapades för att fylla luckorna i vetandet.
Klipska människor fanns redan då och den som kunde ge den bästa förklaringen och kunde tala väl för sin version blev snart en ledargestalt i samhället, han eller hon fick en maktposition som var embryot till kejsar- och påvedömen av mångahanda slag.
Makt styrde då som nu världen, och med hjälp av gudarna kunde den uppnådda maktpositionen befästas, detta ofta i förbund med en världslig makt med vilken de delade intresset av att menigheten höll sig lugn, arbetade och gav sin tribut till makthavarna. Och så ser det väl fortfarande ut på många håll av vår jord, även om prästerskapet backat från en del uppenbart orimliga uppfattningar.
Finns det då någon anledning att bry sig? Jo, säkerligen, eller är det någon som inte observerat att religiösa konstellationer deltar aktivt i olika konflikter? Jag vill inte påstå att de är värst, där tar nog numera de ekonomiska makthavarna täten. Men allvarligt är dock deras vårdslösa hanterande av sanningen där de sätter bibliska cirkelbevis före vetenskap och sunt förnuft. Endast mycket motvilligt accepteras exempelvis att jorden är rund eller att den är äldre än cirka 6 000 år. Med ökande kunskapsnivå tvingas de undan för undan att backa från sina bibliska "sanningar" och somliga har redan tagit sin tillflykt bakom Big Bang där de sannolikt kan känna sig trygga ganska länge än, men till vad nytta?
Är det av ängslan för att mista sin maktposition bland okritiska människor? Vad är det för svaghet i argumenten som demonstreras på detta sätt, därtill ytterligare framhävt genom att de fått genomdrivet religionsfrihet i de flesta - kanske alla - länder, helt i onödan, vi har ju redan yttrande- och tankefrihet, vilket borde räcka för alla som inte oemotsagda vill föra dumheter till torgs?
Bibeln med flera liknande böcker borde få gå ett bättre öde till mötes än att av maktfullkomliga människor missbrukas på detta sätt, och trossamfund - om de har någon funktion att fylla i samhället, vilket jag förmodar att de har - borde inte behöva basera sin verksamhet på cirkelbevis som undan för undan måste överges allt eftersom kunskapsmassan i samhället ökar. Det är en förnedrande situation som de själva har satt sig i.