Vilka syndare ska sättas åt?

Riktiga prioriteringar. Rikspolisstyrelsen antog förra året en nationell strategi om trafiksäkerhet. Enligt den ska alla som kör mer än sex kilometer för fort rapporteras. Men den strategin följs inte, har Statens Väg- och Transportforskningsinstitut VTI konstaterat. Och vips var måndagsmorgonens nyheter fulla av indignerade kommentarer.

Västervik2007-10-23 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men uppriktigt sagt - vem är egentligen upprörd, eller ens förvånad? Att polisen tycker det är viktigare att hålla efter hastighetsöverträdelser på 30- och 50-sträckor framför att sätta fast dem som kör lite över hastighetsgränsen på en tom och torr motorväg är knappast något att uppröras över. Att göra något annat vore att prioritera resurserna helt fel. Möjligen tror VTI och NTF att polisens resurser för trafikövervakning är helt obegränsade - eller att de borde vara det. Men inte ens om resurserna fanns vore det rimligt att prioritera i enlighet med Rikspolisstyrelsens anvisningar.

Det är nämligen inte de förare som kör aningens för fort på 90- och 110-vägar som är de stora trafiksäkerhetsfarorna. Och det vet polisen.
Den dåliga standarden på vägarna är ett större problem än dessa fartsyndare - observera att vi nu inte talar om dem som kör mycket för fort, eller om dem som kör för fort i tättbebyggt område. Det ser vi inte minst i vårt eget län, där E22:ans bitvis direkt undermåliga standard börjar bli en nationell skandal. Rejäla satsningar på upprustning och ombyggnad av vägnätet är ett mycket bättre sätt att använda skattepengar än att tvinga ut poliser att ta fast dem som kör i 117 på en 110-väg.
Läs mer om