På ledarsidan i lördagens VT ifrågasätter Ola Mårtensson om det var taktiskt rätt att under kommunfullmäktiges sammanträde måndagen den 27 februari diskutera den argumenterande texten i Sverigedemokraternas motion, vilken syftade till att kommunen skall säga upp överenskommelsen med staten om att ta emot "utlänningar".
Om det var taktiskt rätt eller inte må vara osagt, den saken kan säkert Mårtensson bedöma. Motionsförslaget avslogs självklart. Men hur hade Sverigedemokraterna nu kommit fram till dessa ställningstaganden? Det som gjorde mig särskilt upprörd i motionen var följande avsnitt:
"Tillsammans med det i grundlagen nyligen införda påbudet att Sverige skall vara ett mångkulturellt samhälle, det vill säga ett samhälle där varje folk odlar sin egenart och sin egen kultur och är solidarisk mot den egna gruppen, riskerar denna politik att leda till att svenskarna inom några decennier är i minoritet i sitt eget land. Med vårt avtal med stat och migrationsverk om att ta emot utlänningar bidrar vi i Västerviks kommun, och andra kommuner med liknande avtal, således till att skada Sverige i sin helhet, och därmed, åter, till att skada vår egen kommun."
Ibland skall man inte tiga. Ibland måste man visa hur Sverigedemokraterna tänker och uttrycker sig, även om det som då kommer till ytan luktar illa. Debatten i kommunfullmäktige visade med all önskvärd tydlighet att Bo Karlsson inte gjorde någon åtskillnad på begrepp som "kultur" och "religion" utan generaliserade på det mest fördomsfulla sätt. Mina frågor, där jag bland annat utbad mig hans definitioner av de begrepp han fyllde sin tankeröra med, exempelvis "utlänning" besvarades inte.
Vill inte Ola Mårtensson att vi i öppen debatt sprider ljus över det dunkelt sagda och det lika dunkelt tänkta?