Vill vi att medmänniskor ska leva i permanent utanförskap?

Debattartikeln nedan är ett öppet brev till Socialförsäkringsminister Cristina Husmark-Pehrsson från den pensionerade rehabiliteringsläkaren Ingalill Morén Hybbinette.

Debattartikeln är ett öppet brev till socialförsäkringsminister Cristina Husmark-Pehrsson. Foto: Scanpix

Debattartikeln är ett öppet brev till socialförsäkringsminister Cristina Husmark-Pehrsson. Foto: Scanpix

Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /

Västervik2009-11-09 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Undertecknad, nypensionerad rehabiliteringsläkare, har reagerat på de departementspromemorier, om åtgärdsförslag för återgång till arbete för personer, som varit långvarigt frånvarande från arbetsmarknaden på grund av sjukdom. Riksdagen förväntas fatta beslut om lagförslag i november-december 2009. Jag vill skapa opinion och väcka debatt kring förslaget. Vad innebär förslaget för "de som lämnar socialförsäkringen"? Förslaget om det nya arbetsmarknadspolitiska introduktionsprogram för gäller för de som är "utförsäkrade". Det ska vara individuellt utformat och innebära en koncentrerad utredning av individens förutsättningar. Det ska som längst kunna pågå i 3 månader. Efter avslutad introduktion hänvisas personen till Arbetsförmedlingens ordinarie insatser. Deltagare, som är berättigade till arbetslöshetsersättning får a-kassa. Övriga får aktivitetsstöd med 223kr/ersättningsdag.Vem drabbas? Människor som varit borta från arbetslivet på grund av sjukdom och ohälsa under flera år. De har inte fått någon omfattande rehabilitering. Regeringens rehabiliteringsgaranti kan bara hälsas med stor tillfredsställelse, men för dessa människor fanns ingen rehabiliteringsgaranti!Många har i tillägg till sina sjukskrivningsdiagnoser osynliga funktionsnedsättningar, som dyslexi, hörselnedsättning, lätta traumatiska hjärnskador, odiagnosticerad DAMP/ADHD/Asberger-problematik, traumatiska livshändelser, kanske är beroende av läkemedel och alkohol, psykiatrisk problematik i form av generaliserad ångest, tvångssyndrom och posttraumatiskt stress- syndrom. Andelen kvinnor överväger. Många har låg utbildningsnivå. Alla har erfarenhet av utanförskap, har lågt självförtroende och nedsatt självkänsla. De har redan stor erfarenhet av misslyckanden och kränkningar. I beslutstödet för sjukskrivande läkare betecknas patienter inte som hela individer utan som deldiagnoser!Att ha ekonomisk trygghet. För de som får aktivitetsstöd kommer mycket kraft och oro att gå till att överleva ekonomiskt. Vilken ork finns då till introduktionsprogrammet?Att mötas med respekt och kärleksfull vänlighet som unik individ ger kraft att mobilisera egna läkande resurser. I rehabiliteringsmedicinen är det en välkänd erfarenhet att ingen människa orkar misslyckas många gånger, om förutsättningar för återkomst till ett värdigt liv ska finnas. Människor som upplever att de återfunnit hälsomässig balans, och förmåga att hantera sina liv, vill, i stort sett utan undantag, arbeta.Att möta professionella med kompetens avseende helhetssyn. Osynliga funktionshinder måste synliggöras, behandlas eller kompenseras för, då de varit en starkt bidragande men oftast okänd orsak till arbetsoförmåga och långtidssjukskrivning. Dålig självkänsla eller fobiskt undvikandebeteende är inga diagnoser, men de behöver också bli synliga för att påverkas i positiv riktning.Aktiva medicinska rehabiliteringsinsatser behövs. Vilken kompetens finns hos AF:s coacher för detta?Att TTT=Ting tar tid. Tre månader är en för kort tid som introduktion för människor som varit utanför arbetslivet under flera år. Att möjlighet till arbete på deltid med bibehållen permanent deltids-sjukersättning för den som har varaktigt nedsatt arbetsförmåga finns.Vill vi att medmänniskor ska leva i permanent utanförskap? Min övertygelse är att människor oavsett politisk färg vill leva i ett Sverige där människor med sjukdom och ohälsa inte hänvisas till ett liv i utanförskap, socialbidragsberoende och fattigdom. Nuvarande förslag riskerar att medföra detta.Ur ett medborgarperspektiv kan frågan nästan jämställas med den om våra pensioner, löst genom en blocköverskridande pensionsöverenskommelse. Förankra förslagen i forskning utifrån aktuell smärt, stress och hjärnforskning! Involvera professionell kompetens och erfarenhet av salutogent nytänkande från olika professioner inom psykiatri/psykologi, rehabilitering, företagshälsovård, allmänmedicin och paramedicinska specialiteter men också experter från socialförsäkring, arbetsmarknadsförmedling, arbetsgivare, fack och socialtjänst!Skapa sedan nätverk över de politiska blockgränserna, och finn långsiktigt hållbara lösningar kring frågor om försörjning/arbete för människor med funktionshinder!Vår samhällsekonomi klarar en socialförsäkring med både humanism och rättsäkerhet!
Debatt
Ingalill Morén Hybbinette är leg. läkare, MD, specialist i rehabmedicin, FHV och allmänmedicin, Kalmar
Läs mer om