Vindindustrins kris accentueras alltmer. Branschen höjer ljudnivån i media samtidigt som den konceptuellt befinner sig i fritt fall. Medan debatt- och insändarsidorna fylls av vindindustrins och miljörörelsens mantra om att det är vindkraften som ska sänka elpriserna, rädda jobben och minska utsläppen, så fylls nyhets- och ekonomisidorna med nyheter om motsatsen.
Samtidigt som danska vindkraftstillverkaren Vestas i en stor lokaltidningsoffensiv på svenska insändarsidor lovar mer jobb till alla så framgår det på nyhetssidorna att man samtidigt säger upp tusentals anställda i den egna verksamheten (DN 22/8).
Samtidigt som Svensk Vindenergi på motsvarande sätt lovar sänkta elpriser så läser vi i tyska media (Focus 4/6) att tyska Karlsruheinstituet (KIT) räknat fram att de tyska elpriserna riskerar att öka med 70 procent om Tyskland fullföljer sin Energiewende med en storsatsning på vindkraft. Med mest vindkraft i Europa har Tyskland dessutom redan de allra högsta elpriserna.
Vindkraften är lönsam och vindandelar är en bra affär lovar flera vindbolag, bland annat O2-Vindkompaniet på insändarsidorna, samtidigt som Svensk Vindkraftförening i ett brev till regeringen (april 2012) hävdar att varje verk går med en förlust om 1,9 miljoner per år och att branschen befinner sig i fritt fall. Läget bekräftats av bland annat Dagens Industri (DI 14/8).
Miljörörelsen i sin tur, menar att vindkraften minskar koldioxidutsläppen, och vindindustrin hakar på. Kungliga Vetenskapsakademiens Energiutskott, däremot pekar på att svensk elproduktion redan är koldioxidfri och att vindkraftsutbyggnaden därför är helt meningslös (Svd 22/4).
Teori och verklighet går inte hand i hand med vindindustrin just nu. Vindmogulerna tycks emellertid ha installerat svängdörrar mellan fakta och åsikter. Dörrar som nu står i "korsdragsläge". Men var är etiken och moralen? Och var står politikerna?