Västerviks kommun öppnar i sin vindbruksplan upp för upp till 400 nya vindkraftverk med en effekt av 1-3 Megawatt. Detta går långt utöver vad många andra kommuner tillåter och även långt utöver de nationella målen. Det skulle enligt nämnda plan innebära en produktion av ca 1,68 Terawattimmar/år. Det motsvarar 5,6 procent av målet för hela riket år 2020, som är 30 Terawattimmar vindkraftsproducerad el per år. Ett mål som redan det anses både orealistiskt och onödigt av många experter.
Sverigedemokraterna i Västervik yrkade redan när vindbruksplanen antogs i januari 2013, och nu senast i en motion, på att planen måste åtföljas av ett minsta skyddsavstånd på en kilometer för nya tillståndspliktiga vindkraftverk till närmaste bebyggelse. Av samma skäl röstade vi också, som enda parti, i december nej till de nya vindkraftverken nära Bofall, Glabo och Stämshult. Flera av de verken kommer att stå på höjder 600-800 meter från respektive gård/by, med huvudsakligen öppen terräng mellan verk och bostadshus. Nu senast har frågan om utbyggnad av upp till sammanlagt 50 stycken 200-230 meter höga verk runt Totebo/ Hjorted respektive Tribbhult/Getterum uppmärksammats.
En storskalig vindkraftsutbyggnad medför stor påverkan på både landskapsbild och de kringboendes trivsel och hälsa. Studier har påvisat att närbelägen vindkraft kan ge symtom som störd nattsömn, huvudvärk, yrsel, koncentrationssvårigheter, högt blodtryck och hjärtkärlsjukdom, bland annat som en följd av de lågfrekventa ljud som verken alstrar.
Med 400 stycken 150-230 meter höga vindkraftverk riskerar stora delar av vår kommun att förlora sin attraktionskraft, både när det gäller boende, inflyttning och besöksnäring. Med en minimigräns på en kilometer till närmaste bebyggelse skyddas en mängd känsliga områden per automatik.
Miljöeffekterna och det ekonomiska värdet av Västerviks kommuns satsning på vindkraft är dessutom milt talat tveksamt. Sverige har redan till 95 procent fossilbränslefri el och vindkraften lönar sig inte ekonomiskt utan stora subventioner, som betalas av elkonsumenten på elräkningen. Beroendet av vindkraft medför att behovet av annan reglerkraft ökar, när det inte blåser tillräckligt. Kärnkraften kan inte balansera vindkraften, utan det blir i så fall ytterligare vattenkraft eller gas- eller kolkraft. Kungliga vetenskapsakademins energiutskott har bland annat av dessa skäl dömt ut den svenska storsatsningen på vindkraft.
Västerviks kommuns utbyggnadsplaner för vindkraft, som också stöds av självutnämnda så kallade landsbygds- respektive miljöpartier som Centerpartiet och Miljöpartiet, behöver dras fram i ljuset. Det handlar inte om att vara emot all vindkraft, utan om att anpassa utbyggnaden till en ekonomiskt och miljömässigt rimlig nivå.