Vinnarna i Kasino Rosenbad
Hinder. Statens och Rörelsens intressen är hinder för "spelministern" Sven-Erik Österberg i hans uppdrag att modernisera lagen om spel och dobbel. Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att kunna glädjas med den som genom tur vunnit pengar på spel och dobbel verkar desto mer tillåtet. Och att lotterimiljonerna lockar som den enkla vägen till ett ekonomiskt oberoende liv är tveklöst.
Den svenska spelmarknaden är stor. Exakt hur stor vet ingen, men enligt uppskattningar rör det sig sannolikt om över 40 miljarder.
Också problemen kring spel är stora. Spel kan vara lustfyllt, vilket betonas inte minst i statsägda Svenska Spels aggressiva marknadsföring. Tyvärr är det många för vilka spelandet övergår i missbruk.
Svenska staten har en gammal tradition av att både vilja kontrollera och tjäna pengar på mänskliga svagheter. Det leder erfarenhetsmässigt till svåra krockar, men våra socialdemokratiska regeringar har framhärdat. Dock tvingas även de att ta hänsyn till omvärldsutvecklingen.
Sedan 1990-talet har spelandet befäst sin roll på nya arenor, exempelvis Internet och genom mobiltelefoni. Det innebär att den kraftigt reglerade spelmarknaden står inför en stor omställning.
Den nuvarande lotterilagen trädde i kraft 1 januari 1995. Fortfarande är det oklart om den är förenligt med EG-rätten. EU-kommissionären Charlie McCreevy hävdar att den svenska lagstiftningen, ur en konkurrensaspekt, är felaktig eftersom den svenska staten tjänar pengar via sina monopolliknande bolag och att den hindrar vissa aktörer att komma in på marknaden.
Detta har även påpekats av flera av de remissinstanser som har lämnat sina förslag på hur den svenska lagen skulle kunna utformas för att bättre passa den förändrade spelmarknaden.
En majoritet av remissinstanserna vill i stället, av olika skäl, ha ett system med spellicenser. Det främsta argumentet är att det skulle öppna upp den strikt reglerade marknaden.
Dagens lagstiftning tillåter att folkrörelser bedriver spelverksamhet, vilket den socialdemokratiska rörelsen utnyttjar till fullo genom A-lotterierna. Senast utbetalades 91 miljoner kronor direkt till det socialdemokratiska partiet. Att det finns ett egenintresse av att behålla den rådande lotterilagen är en inte särskilt djärv gissning. Här finns också en förklaring till att det dragit oacceptabelt ut på tiden med en reform, vilket även Kammarrätten har påpekat.
Anledningen är att den tidigare spelministern Bosse Ringholm inte lät den förra utredaren slutföra sitt arbete som därmed fick överlämna ett halvfärdigt förslag till efterträdaren, finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg.
Österberg har tidigare utlovat att ett färdigt förslag ska levereras till hösten, men av detta har vi ännu inte sett något.
Dagens reglerade monopolsystem, med statliga aktörer som Svenska Spel och Lotteriinspektionen i spetsen, gynnar både finansminister Pär Nuder och det socialdemokratiska partiet. Oavsett vad Sven-Erik Österberg själv tycker är rimligt har han alltså starka intressen att ta hänsyn till. Han kunde sannerligen önska sig bättre förutsättningar för den reform vars nödvändighet blir alltmer uppenbar.