I förra veckan släpptes den årliga rapporten "Education at a glance" som jämför utbildningssystemen i OECD-länderna. Sverige har all anledning att oroa sig. På listan som jämför lärarlöner tar Sverige ytterligare ett kliv ner och hamnar på plats 24 bland 34 länder. Att svenska lärares slutlön ligger 14 procent efter övriga OECD-länders är ytterligare ett bevis på att det är dags för kommunerna att säga ja till lärarnas krav på högre löner.
OECD-rapporten konstaterar, precis som Lärarförbundet, att en klok strategi för att inte riskera att lärarkrisen blir ännu allvarligare är att göra yrket attraktivare. SCB spår att det kommer saknas 43 000 lärare inom åtta år samtidigt som Lärarförbundet visar i flera rapporter att många väljer bort läraryrket på grund av den låga lönen.
Risken är stor att det kommer att saknas lärare i klassrummen om 10, 20 och 30 år om inte kommunerna säger ja till lärarna i den här avtalsrörelsen, ja till att höja yrkets status och få fler att vilja bli och vara lärare. Ett nej från kommunerna innebär i förlängningen ett nej till eleverna och ett nej till Sveriges framtid som kunskapsnation.
Stora pensionsavgångar inom de närmsta åren är ett allvarligt problem och bidrar till den nationella lärarkris som Sverige står inför. I OECD-rapporten konstaterar man att drygt 41 procent av alla gymnasielärare i Sverige är över 50 år.
Det är inte bara gymnasieskolan som står inför pensionsavgångar, samma sak sker inom förskolan och grundskolan. Bara i Västerviks kommun kommer fler än 50 grundskollärare att gå i pension inom fem års tid och dessa ska då ersättas av utbildade lärare på
låg-, mellan- och högstadiet. Nästan 20 av kommunens specialpedagoger kommer att pensioneras under samma period. Det kommer att finnas ett stort behov av nyrekrytering och det gäller alla lärargrupper från förskola till vuxenutbildningen.
Behovet av att rekrytera är inte unikt för Västerviks kommun utan det är ett läge som alla Sveriges kommuner är i. Varje kommun måste fråga sig vad kombinationen av stora pensionsavgångar och de låga lärarlönerna innebär för den egna kommunen och de som bor och arbetar där. Lönen kommer att vara en ännu mer avgörande faktor för de som står i valet mellan att utbilda sig till lärare eller till något annat yrke men lönen påverkar också när utbildade lärare väljer vilken kommun de vill arbeta i.
Innebörden av det är att Västervik i ännu högre grad än nu måste konkurrera med andra kommuner, en uppgift som kommer att bli mycket svår med tanke på den situation som råder lönemässigt i Västervik. Utlovade men hittills uteblivna satsningar på lärarlöner gynnar inte Västerviks kommun i kampen om lärarna och det är dags att alla våra kommunpolitiker inser det.
Precis som Sveriges kommuner i årets avtalsrörelse måste visa att de tar ansvar för skolan så måste Västerviks kommun, oavsett hur ett nytt avtalet ser ut, visa att de vill och kan ta ansvar för att skolorna i Västervik även fortsättningsvis har behöriga och utbildade lärare i klassrummen.
Det gör kommunen dels genom att hålla sitt löfte om en speciell satsning på lärarnas löner under 2013 och dels genom att i det framtida budgetarbetet öronmärka pengar till fler satsningar på lärarlönerna.