Kommunstyrelsen säger nej till att säga upp Västerviks kommuns avtal med stat och migrationsverk om att årligen ta emot 60 utlänningar samt hålla 10 platser tillgängliga för ensamkommande barn (uppgiven ålder över 15 år). Det var vad man kom fram till vid sitt möte den 19 december som svar på vår motion om att dessa avtal skall sägas upp.
Anledningen till att vi föreslagit uppsägning av avtalen är dels att dessa avtal över tid blir mycket kostsamma för vår kommun, dels att de bidrar till att gynna en massinvandring med många starkt negativa konsekvenser för landet och därmed även för vår kommun.
Vi föreslog att Västerviks kommun skulle maximera antalet kommunmottagna till 10 personer årligen, under förutsättning att dessa har flyktingskäl enligt FN:s flyktingkonvention. Detta står väl i proportion till det antal personer som fyller detta kriterium och som fått uppehållstillstånd i landet de senaste åren. Det skall också balanseras mot vårt partis förslag på nationell nivå, att öka stödet till UNHCR (FN:s flyktingkommissariat) med en miljard kronor, för att kunna hjälpa så många fler av de värst drabbade människorna i deras närområden. På så sätt vore det möjligt att aktivt hjälpa dem som är mest utsatta, men kombinera detta med måttfullhet och realism på hemmaplan.
En sådan politik, där en inhemsk befolknings intressen omsorgsfullt balanseras mot andra intressen, brukar på andra håll i världen så gott som undantagslöst anses klok och föredömlig. Detta borde vara närmast övertydligt just nu i Västerviks kommun, med stora underskott, enorm låneskuld och unikt stora sparbeting, som nu senast återigen även drabbat skol- och förskoleverksamheten.
Men i Sverige skall en sådan klokhet och eftertänksamhet inte längre få gälla. Här har de övriga sju riksdagspartierna i stället bestämt sig för att vi skall ha en långt mer extrem invandringspolitik än något annat europeiskt land. Det enda kommunstyrelsen gjort i sitt svar på vår motion är att hänvisa till just denna extrema politik. Man skriver bland annat att länsstyrelsen, som är regeringens företrädare, träffar överenskommelser med kommunen om flyktingmottagning. Som om Västerviks kommun skulle vara tvungna att teckna avtal, oavsett omfattningen av invandringen och vi inte har någon egen vilja här i kommunen.
Man skriver vidare att till målen för migrationspolitiken hör att underlätta rörlighet över gränserna. Som om ovillkorligt öppna gränser vore ett självändamål, med allt vad det medför även av negativa konsekvenser, som internationell brottslighet, tvångsarbete, organiserat tiggeri, droghandel med mera.
Man talar om en "behovsstyrd arbetskraftsinvandring". När arbetskraftsinvandringen sedan december 2008, genom de borgerligas och Miljöpartiets gemensamma beslut, i princip är oreglerad.
Man framhäver att målet för Sveriges integrationspolitik är lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Som om den reglerade invandrings- och biståndspolitik vårt parti föreslår, med inriktning på de svårast utsatta flyktingarna, skulle stå i motsats till dessa rättigheter.
Allra märkligast är dock att våra argument överhuvud taget inte tas upp till diskussion i motionssvaret. Ingen reflektion över vårt förslag att avgränsa kommunmottagningen till konventionsflyktingar. Inte ett ord till kommentar om massinvandringens kostnader. Ingen diskussion om det är rätt eller fel av Västerviks kommun att obetingat och reservationslöst säga ja till den nationellt förda politiken.
Det är kommunfullmäktige som vid sitt nästa möte avgör om vårt förslag skall få gehör eller inte. Låt oss hoppas att åtminstone några av de självständigt tänkande ledamöter som vi vet finns i denna församling har civilkurage nog att visa vad de tycker.